Berättarkonsten

I Västerbotten finns en stark berättartradition – ett kulturarv att studera, förvalta, bevara och utveckla. Numera har också Västerbottens museum, som första museum i landet, en alldeles egen berättarantikvarie. >>>

Men, vad är egentligen…

…muntligt berättande?
Orden och berättelserna finns med i de flesta mänskliga sammanhang. I hela världen och i alla kulturer är berättandet ett självklart sätt att förmedla kunskaper, erfarenheter och värderingar.

Vad vi berättar om och hur, varierar med person, tradition, samt kulturell och geografisk hemvist. Språket och berättelserna förändras också med tidens gång.

Olika typer av berättande
Vardagsberättandet är den mest grundläggande berättarformen. I familjen, bland vänner och arbetskamrater har det alltid funnits ett behov av att dela med sig av vad man tänkt och varit med om. De mest talangfulla berättarna har fått roa sin omgivning.

Bland lärare har berättandet alltid varit ett viktigt redskap för att åskådliggöra och förmedla kunskap. Inom religionen har visdomsberättandet varit en självklarhet, och i dag använder man inom psykiatrin berättandet som ett verksamt medel för människor att komma till insikt och helas.

Genom berättandet lär vi oss att förstå oss själva, vår samtid, vår omgivning och vår kultur. Även litteraturen och scenkonsten har sina rötter i den muntliga berättartraditionen.

Vad gör man när man berättar?
Berättar gör man när man med hjälp av orden målar fram bilder av personer, miljöer och händelser – bilder som gör det möjligt för den som lyssnar att skapa sig egna föreställningar.

Till skillnad från det litterära berättandet har man i det muntliga tillgång till en livs levande person som med röst, tonfall, språkmelodi, rytmisering, kroppsspråk och gester väver fram berättelsen. Somliga berättare är lågmälda, andra dramatiska och yviga. Det är berättaren själv som är berättelsens verktyg.