Arkitektur i Umeå

Där Backenkyrkan ligger uppströms Umeälven gjorde Johan III år 1585 ett första försök att grunda en stad. På grund av landhöjningen och älvens uppgrundning stannade det vid ett försök. I stället kom staden att byggas sju kilometer närmare älvmynningen som en del i Gustav II Adolfs ambitioner att bättre kontrollera handel och hantverk i norr.

Den första rutnätsplanen stakades ut över det som fortfarande är stadens centrum 1621. Redan från början hade Umeå en profil som handels-, administrations- och utbildningsstad.

År 1864 utvidgades stadsplaneområdet i en luftigt hållen gestalt mot öster och väster. Denna planidé med inspiration hämtad från Finland kom också att genomföras i de tätare och mindre regelmässiga centrumkvarteren efter den förödande stadsbranden 1888.

Ett viktigt inslag i planen från 1864 var en omfattande trädplantering, som också genomfördes i stor skala efter branden. Och fortfarande finns det bara en ”Björkarnas stad”.

Såväl före som efter branden var Umeå en utpräglad trästad, och träet fortsatte att dominera ända in i efterkrigstiden.
En försiktig utveckling genom 1900-talets första hälft med småstadskänslan i gott behåll övergick från och med femtiotalet i en mer expansiv fas, inte minst accentuerad med etablerandet av landets femte universitet.

Samtidigt som nya stadsdelar och bostadsområden etablerades i periferin, drabbades Umeå liksom många andra svenska städer av en utbredd rivningsiver. Expansionen har fortsatt, och debattvågorna om hur stan borde, och definitivt inte borde, se ut och fungera går ständigt höga.

HUSRITARE I UMEÅ – tolv som satt form på stan

BYGGNADSORDNING – mycket roligare än det låter