Skriv ut | 
Lättläst
Skriv ett sökord för att påbörja din sökning.
Erik Thelaus (1919–2005) växte upp Öst på stan i Umeå – fadern var förman vid Scharinska träsliperiet. Efter studenten vid Umeå Högre Allmänna läroverk gick han vidare till KTH och tog sin arkitektexamen 1946. Sedan 1954 bedrev han egen arkitektverksamhet med kontor i Stockholm, men fick vid ett flertal tillfällen anledning att återvända till hemstaden för olika arkitekturuppdrag.
Vid sidan om verksamheten vid det egna kontoret hann han också med att vara redaktör för tidskriften Byggmästaren/Arkitektur mellan 1954 och -60. Han fortsatte att skriva i fack- och dagspress om arkitektur, stadsbyggnad och kulturhistoria under hela sitt liv. I Till arkitekturens lov och Umaniora finns ett urval texter samlade. Den sistnämnda innehåller essäer om byggnader och miljöer i Umeå från förr och senare.
Framför allt har Erik Thelaus gjort sig bemärkt som arkitekt i den förnyelseprocess som de svenska städernas kärnor gick igenom på 1960- och 70-talen, då gamla trähus revs och ersattes av stenhus för mestadels kontor och affärer.
I Umeå står Thelaus för flera av byggnaderna vid Renmarkstorget, och också för gestaltningsarbetet då Remnarksesplanaden blev torg. För försäkringsbolaget Valand ritade han kontors-och butiksbygganden vid Rådhusesplanaden mitt emot Stadsbiblioteket.
Thelaus är en lysande exponent för det faktum att det gick alldeles utmärkt att åstadkomma formsäker byggnadskonst även under den kanske mest renodlat funktionsstyrda epoken i svensk arkitekturhistoria.