Tallbergsbron

Arkitekt: Otto Linton
Tillkomsttid: 1916–19
Byggnadsminne: 1997

Fyra kilometer nordost om samhället Nyåker, i närheten av byn Tallberg finns tre magnifika järnvägsbroar över Öreälvens djupt skurna fåra. De var färdiga för trafik 1891, 1919 respektive 1994.

Den mellersta av dessa byggdes under åren 1916–1919 som ersättning för den äldre järnvägsbron. Den gamla bron var en fackverkskonstruktion på fästen och socklar av granit. På grund av utvecklingen mot allt tyngre tågtrafik längs Norra stambanan genomförde SJ en utredning av möjligheterna att förstärka fackverksbron. Dennas dimensioner understeg dock i alltför hög grad de krav som den nya tågtrafiken ställde. Därför begärde dåvarande Kungl. Järnvägsstyrelsen 1915 hos regeringen anslag för uppförandet av en ny bro, vilket beviljades. Uppdraget att färdigställa ett fullständigt förslag med detaljerade ritningar gick till ingenjörsfirman Kreüger & Linton.

Bron ligger 140 meter nedströms sin föregångare. Den är utförd som en bågbro med underliggande båge, i den vid tiden på stark frammarsch armerade betongtekniken. Av åtta förslag från Otto Linton valdes ett asymmetriskt alternativ med ett valv på älvens östra sida och tre på den västra. Det är uppenbart att brobyggare Linton förutom goda ingenjörskunskaper också hade väl utvecklad känsla för estetiska värden. Han sökte en renhet i uttrycket vilken också var möjlig att uppnå med den armerade betongen.

Mästerfotografen Sune Jonsson, som också hade en litterär ådra, har i romanen Brobyggarna skildrat tillkomsten av betongbron i Tallberg.