Folkskoleseminariet

Nygatan 47
Arkitekt: Gustaf Holmdahl
Tillkomsttid: 1923–25
Byggnadsminne: 1995

I stadsplanen från 1898 hade området vid Östra Esplanandens norra ände, i kvarteret Hugin reserverats för en teaterbyggnad. Teatern hamnade dock invid Tullmagasinet nere vid älven, där den blev lågornas rov 1913.

Teaterplanerna på Hugin hade emellertid definitivt lagts i skrin. Tomten uppläts i stället för den seminariebyggnad som det fattats beslut om 1918. Motivet att förlägga en sådan utbildning till Umeå var den svåra lärarbristen som rådde i Norrland.

Det nya seminariet kom att ersätta det mindre folkskollärarinneseminariet som fanns i stadens västra utkanter, i byggnaden där numera Hovrätten är inhyst.

Det nya seminariet måste ha tett sig som en synnerligen imposant anläggning i den småstad som Umeå fortfarande var dåförtiden. Den pampiga arkitekturen är en god representant för 1920-talets svala nyklassicism. Möjlig förebild är 1600-talsslottet Läckö på Kållandsö i Vänern. Fasaderna är i grå puts med sparsamt detaljarbete i mörkare granit. Uppåt avslutas byggnaderna med flacka sadeltak i svart plåt, väl försedda med höga ventilationspipor.

Seminariets aulabyggnad, med huvudentrén i ett torn i ena hörnet, inramar tillsammans med lägre flyglar och en öppen arkad i söder den kullerstensbelagda skol-, eller kanske borggården. Över arkadens bågar förbinder en korridor lärosalsflyglarna i öster och väster. Tillsammans bildar de olika byggnadskropparna en monumental fond på den likaledes, med småstadsmått mätt, synnerligen ordentligt tilltagna Östra Esplanaden.

Numera är ”Semis” säte för Minervaskolan. Den stora parken framför byggnaden som bland annat innehöll odlingar anlagda med pedagogiska avsikter, är delvis tagen i anspråk av Hushållslärarseminariet från femtiotalet och av det nya Tingshuset som stod färdigt 1994.