Gamla lasarettet

Storgatan 28
Tillkomsttid: 1785, 1866 och 1897
Arkitekter: A R Hörnell, Axel Kumlien
Byggnadsminne: 1982

Gamla lasarettet, uppfört 1785 av timmer i ursprungligen en våning, är ett av landets äldsta bevarade lasarettshus. Lasarettet hade från början hela övre Norrland som upptagningsområde, men endast åtta vårdplatser – onekligen en intressant historisk omständighet.

Sitt nuvarande utseende fick huset efter en påbyggnad 1863, och en brädfodring 1866. Fasaden är klädd i stående gulmålad locklistpanel uppåt avslutad i två etapper med en båglist, en paneltyp som också fanns på andra offentliga byggnader i Umeå före stadsbranden 1888. Konsolfris, fönsteromfattningar, lisener, knutlådor och dekorativa detaljer är målade i vitt.

På lasarettstomten finns ytterligare två byggnader med ett förflutet inom vårdapparaten. Från 1866 härrör den paviljong för mentalpatienter som ritades av arkitekten A R Hörnell. Den är uppförd med rödfärgad locklistpanel över en stomme av timmer.

Vidare finns en paviljong av tegel med fasader i gulfärgad spritputs. Detaljer som hörn och fönsteromfattningar är slätputsade med dekorativ antydan om en kraftfull konstruktion. Detta sätt att låta putsen framträda som något annat än ett tunt skikt över teglet var ett vanligt grepp under nyrenässansen. Trappmotivet i gavlarna och segementbågarna över fönstren röjer ett stilmässigt medeltida, närmast romanskt, inflytande.

Paviljongen efter ritningar av stockholmsarkitekten Axel Kumlien, som var Medicinalstyrelsens arkitekt under närmare fyrtio år, stod färdig 1897. Stenpaviljongen inrymde operationssal och kirurgisk avdelning med en för tiden hög teknisk standard.