Handelsbanken

Storgatan 48/Ö Rådhusgatan 4
Arkitekt: Ernst Stenhammar
Tillkomsttid: 1894
Byggnadsminne: 1981

Westerbottens enskilda bank som grundats av handelsmännen i Umeå 1857, hade sitt bankhus på Storgatan 34 i den så kallade Smörasken. Efter stadsbrandens förödande framfart fanns plötsligt möjligheter att etablera sig i ett mera centralt och representativt läge, längs den nyanlagda Rådhusparkens östra flank.

Det nya bankhuset byggdes 1894 efter en arkitektpristävlan med fem framstående svenska arkitekter som deltagare. Förstapristagaren Ernst Stenhammar från Stockholm gav sitt bankhus en stil som ansluter till det då nyss uppförda rådhusets. Fasadmaterialet är detsamma – ljusrött tegel med lister, fönsterkors och dekorativa detaljer i ljusgrå natursten. Banken har dock ett allvarligare och mindre lekfullt uttryck än Rådhuset.

Byggnaden är uppförd i två våningar med vindsvåning under ett valmat plåttak. Huvudfasaden mot väster domineras av en bred risalit med hög svängd prydnadsgavel. Portalen som i en kommunicerande gest vänder sig mot Rådhuset är rikt skulpterad. Byggnadens hörn är rundade, vilket ökar intrycket av soliditet. Trapptornen mot gårdssidan är cylinderformade och försedda med lökkupolliknande huvar. Den höga bastionsartade sockeln av grovhuggen granit har bröstvärn av ljus natursten. Fönstren i banksalen är senare ändrade. Fönster har också tagits upp i den delvis inredda vindsvåningen.

Byggnaden är i viss mån gestaltad efter idén om en ”architecture parlante” – en talande arkitektur. Formspråket skulle göra att bankens kunder kunde känna att de vågade lämna sina pengar i tryggt förvar. Därför har arkitekten i utformningen använt element som ger associationer till en försvarsanläggning, påminnande om de befästa vasaslotten, som restaurerades vid tiden för bankens tillkomst.