Holmögadds fyrplats

Arkitekt: Carl Sandell
Tillkomsttid: 1854
Byggnadsminne: 2000

Som Holmöarnas sydligaste utpost står sedan mitten av förförra seklet Holmögadds fyr. Viss ledning för de sjöfarande i Norra Kvarkens svårnavigerade vattnen hade dock funnits även tidigare. Den första fyren på platsen var en vippfyr byggd 1760, vilken var tänd och om höstarna. Vippfyren var en konstruktion där en järnkorg, upphängd i en lång träarm, eldades med kol. Träarmen var vridbar i sidled, vilket gjorde att korgen kunde hållas i lä och konstruktionen skyddas. Vid bränslepåfyllning sänktes korgen mot marken genom att träarmen "vippade" kring ett mittstöd.

Vippfyren på Holmögadd fungerade dåligt och förstördes dessutom i en brand 1779. Tre år senare byggdes en enkel koleldad fyr som också visade sig vara bristfällig. År 1785 uppfördes därför ett sex meter högt torn på vars topp fanns en öppen stenkolsfyr och en lykta med ett ljus. Den fyren ersattes i sin tur 1838 av ett vitrappat fyrtorn byggt av kullerstenar med lanternin och täckt stenkolseld. Som flera gånger tidigare var det också denna gång brister i konstruktionen.

Uppenbarligen av bättre beskaffenhet var det fyrtorn som byggdes 1854 efter ritningar av Carl Sandell som också ritat fyren på Stora Fjäderägg norr om Holmöarna.

Fyrtornet på Holmögadd är en bastant cylinderformad konstruktion i grå granit som fortfarande efter 150 år står stadigt i stormbyarna. På fyrplatsen finns förutom tornet, som sedan 1930-talet är ihopbyggt med ett maskinhus, en fyrvaktarbostad och ett kolhus från 1838 samt en fyrmästarbostad från 1854. Runt tornet, strax under lanterninen, byggdes under andra världskriget bevakningsrum av plåt för militära syften.

År 1967 automatiserades Holmögadds fyr, men var bemannad ända fram till 2002.