Järnvägsstationen

Järnvägstorget
Arkitekt: Folke Zettervall
Tillkomsttid: 1895–96
Byggnadsminne: 2001

När bibanan från Vännäs skulle dras fram till Umeå utvidgades stadsplanen norrut fram till järnvägslinjen. Stationshuset placerades som pendang till det vid andra änden av Rådhusesplanaden just uppförda Rådhuset. Området framför stationen utformades som en halv stjärnplats efter parisisk förebild med gator som skjuter i väg likt solstrålar.

Under hela senare delen av 1800-talet kännetecknas arkitekturen av en stark eklekticism, det vill säga att man begagnade sig av en sorts låneverksamhet, där både inspiration och byggnadselement plockades fram ur det historiska stilförrådet. Det var nybarock, nyrenässans, nygotik och annat på ny- som alltså inte alltid var så nytt. I dag skulle det kanske kallas retro- i stället.

En stil med rötter i tidig medeltid – och särskilt förädlad i Tyskland under mitten av 1800-talet – som möjligen kunde ha kallats nyromansk, hette i stället rundbogenstil. Formspråket baseras på en konstruktivt redovisad behandling av murverket. Tegelfasaderna är i allmänhet oputsade, dörr- och fönsteröppningar uppåt avslutade i rund– eller segmentbågar.

Folke Zettervalls järnvägsstation i Umeå är ett exempel på denna stil, och visar liksom insatserna i Storuman, Jörn och Vännäs att arkitekten under sin långa karriär inom järnvägen var väl informerad om vad som för tillfället var på modet.