Storgatan 57–59/Vasagatan 6
Arkitekt: Fredrik Olaus Lindström
Tillkomsttid: 1900
Byggnadsminne: 1993
F O Lindström, Umeås stadsakitekt efter branden 1888, blev inte så långvarig på sin post som han kanske hade önskat. Redan 1893 lämnde han staden, kom först till Gävle för att sedan för gott återvända till Stockholm. Enligt källorna var inte samarbetsklimatet mellan honom och Umeås makthavare det allra bästa. Så mycket mer imponerande framstår han insats då: stadsplan, rådhus, kyrka, gymnastikhus med mera.
Tillbaka i Stockholm arbetade Lindström bland annat för Riksbanken och Telegrafverket, genom vilka han gavs uppdraget att rita en kombinerad telegraf-, riksbanks- och postbyggnad i Umeå. Så återkom han i alla fall till Umeå, åtminstone i rent arkitektonisk bemärkelse.
Denna trefaldigt statliga institution i staden är gestaltad med florentinsk nyrenässans som inspirerande förlaga. Den stilimiterande 1800-talsarkitekturen följde ofta ett slags historiskt-funktionellt schema i valet av förlagor. Med tanke på bankväsendets ursprung i Florens, är förstås valet av stil i detta fall helt enligt ”regelverket”.
Fasaderna är i rött tegel med omsorgsfullt utarbetade dekorationer och fönsteromfattningar i ljus natursten. Mot såväl Vasagatan som Storgatan skjuter breda risaliter fram ur fasadlivet, och upp över takfoten. Fasaden längs Storgatan är tillbyggd mot öster i anslutande stil på 1930-talet.