Bygdeå kyrka

Bygdeå kyrka är belägen nära en ursprunglig havsfjärd, numera uppgrundad. På platsen fanns med största säkerhet en kyrka redan på 1300-talet, sannolikt byggd i trä. Den nuvarande, en salkyrka utan torn, hade fram till mitten av 1700-talet murar av natursten med tegelornerade gavlar. De branta takfallen är spåntäckta.

Kyrkorummet har tre stjärnvalv som troligen slogs 1539. Det rikast utformade valvet återfinns över koret. Kraftiga murar och sparsamt med fönsteröppningar – som var mindre och färre från början – antyder romansk stil medan valvkonstruktionerna är att hänföra till gotiken. Predikstolen från 1658 bärs upp av en Kristofferskulptur från 1500-talet.

En byggnad som stått i ett drygt halvmillenium, och dessutom hela tiden varit i fullt bruk, har naturligtvis kommit att utsättas för förändringar utifrån olika tiders uppfattning om form och funktion.

Vid en omfattande rstaurering på 1750-talet rödslammades Bygdeå kyrkas exteriör varvid gavlarnas tegelornamentik kom att döljas. En ny sakristia uppfördes vid samma tid. Vid denna reformering av kyrkan förstorades befintliga fönster, och nya togs upp. Dessutom förändrades och flyttades ingångarna till kyrkan, huvudentén hamnade på västgaveln sedan det gamla vapenhuset i söder rivits.

På korväggen syns spår av arkitekturmåleri från 1600-talet, delvis rekonstruerat vid en restaurering av kyrkan i slutet av 1920-talet. Då insattes även korfönstrets glasmålning som är utförd av Gunnar Torhamn. Vid samma tid placerades också David Wretlings dopfunt i kyrkan.