I Hörnefors finns två kyrkor, brukskyrkan i trä som påbörjades vid sekelskiftet 1800, och den nya kyrkan som uppfördes ett drygt sekel senare. Den stod invigningsklar 1908. Sedan industrimannen, eller brukspatronen, Frans Kempe några år in på 1900-talet startat sulfitfabrik vid hamnen i Hörnefors, gick utvecklingen mot dynamisk industriort i rask takt.
Kempe visade en patriarkal omsorg om sina anställda, den närmaste världen utanför fabriken skulle vara välordnad. I en sådan värld skulle det naturligtvis stå en kyrka, en rejäl kyrka mitt i byn. Kempe engagerade arkitekten Bror Almqvist för uppdraget. Detta var Almqvists första kyrkouppdrag, ett uppdrag som skulle följas av många fler, både nybyggen och restaureringar.

Den nya kyrkan i Hörnefors är tvåskeppig med ett brett mittskepp och ett smalare sidoskepp. Asymmetrin understryks ytterligare med det sidoställda tornet. Murarna är av tegel med dekorativa inslag av granit och korsvirke. Att det blev tegel i stället för trä, trots läget i skogslandet, berodde dels på tidens rådande föreställningar som menade att kyrkor skulle byggas i sten, dels på de goda ekonomiska resurser som Kempe ställde till förfogande.
Kyrkans exteriör har drag av engelsk sengotik, med inslag av nationalromantik i den fria fönstersättningen – upp till tornhuven, som snarare är att hänföra till den i samtiden moderna jugendstilen.
Interiören är en blandning av jugend och nationalromantik: sirligt dekorationsmåleri med naturmotiv, och en fornnordiskt inspirerad öppen takstol. Måleriet i interiören är utfört av konstnären Vicke Andrén. Inredningen är till stor del ritad av Bror Almqvist, såväl altaruppsats, predikstol, dopfunt som bänkinredning och läktare.