Skellefte landsförsamlings kyrka

Av den stenkyrka som byggdes på platsen i början av 1500-talet ingår sakristian och delar av murverket i den nya kyrka som stod klar år 1800 efter sju års byggande.

Kyrkans plan är korsformad med den östra korsarmen något kortare än övriga tre. Fasaderna är slätt vitputsade, fönsteröppningarna rundbågiga med ofärgat glas, sadeltaken flacka och valmade. Korsarmarna avslutas av kraftfulla tempelgavlar med doriska kolonnportiker av varierande utformning. Över korsmitten tronar en i tydligt redovisade avsatser uppbygd lanternin av trä. Sammantaget resulterar det i en mycket nyklassicistisk byggnad, och ett av de både märkligaste och mest konsekvent genomförda exemplen på denna kyrkobyggnadskonst i Sverige.


Kyrkans hela interiör är välvd – över korsmitten ett kryssvalv, i korsarmarna tunnvalv som indelas i travéer med gördelbågar stödda mot väggarnas pilastrar. Väggarna är vitputsade och fönsteröppningarna stora vilket ger det för nyklassicismen karakteristiska upplysta, klara och svala kyrkorummet. Härifrån är det långt till gotikens mystik och barockens extas.

Den gråmålade predikstolen är rikt dekorerad med förgylld ornamentik och dess runda ljudtak försedd med en lambrequin.

Arkitekten bakom verket, Jacob Thomasson Rijf, titulerades byggmästare och kom från Pedersöre i Österbotten. Han var utbildad vid Kongl. Målare- och Bildhuggare Akademien i Stockholm 1783–84. Samma dag som han examinerades utsågs han till länsbyggmästare i dåvarande Västerbottens län, som vid den tiden fortfarande omfattade också Österbotten.

Framför allt var Rijf verksam på den östra sidan av Bottenviken, men lämnade ombyggnadsförslag för både Bygdeå kyrka och Ume landsförsamlings kyrka. Dessa förblev dock kvar på förslagsstadiet.