Intervju med…

…OLEG OMMA I KUSSJÖN, VINDELNS KOMMUN

Med rötter i Norrbotten bor numera Oleg i Hemavan under sommarhalvåret och i ett hus i Kussjön som han byggde under vintern 1978. Med ett arbete som kräver så mycket tid ute i naturen har Oleg många kunskaper om klimat och terräng.

Bland annat berättar han om hur det blir ett inlandsklimat i kustregionen när Bottenviken är frusen, vilket gör att eventuell uppvärmning av klimatet (blidväder) leder till snö. Vädret är för övrigt en ständig faktor i arbetet, där förändringar på olika sätt påverkar renarnas vandring. Således har han kommit att bli något av en expert i ämnet.

Färden med renarna från fjällen och neråt har kommit att ändras under årens lopp. Den manuella flytten är fortfarande intakt, men har kompletteras med maskiner. Olegs förflyttningar av renarna sträcker sig över 38 mil. Därför hyr han in lastbilar och förare för vissa sträckor.

Även om det är tekniskt möjligt att vandra med renarna är det givetvis också viktigt att de är vid god kondition när de väl kommer ner. Förutom fraktkostnaderna bidrar sjunkande köttpriser till en del ekonomiska nötter att knäcka.

Då ren- och markägare ofta delar mark uppstår vissa problem mellan näringarna. Oleg betraktar dock dessa som yrkesområden med samma värde för ekonomin och landskapet.

De problem som ibland uppstår hävdar han egentligen inte har sin grund i någon av näringarna, utan snarare hos de beslutsfattare som filosofiskt och geografiskt inte befinner sig i den situation som de verkliga utövarna är. Politiska beslut är ofta motsägelsefulla vilket kan medföra att markberedningen skapar problem för renägarna, medan beslut kring vandringsleder kan reta upp markägarna.

Även om renarna skulle kunna acklimatisera sig till att leva året runt nere vid Kussjön, så förhindrar lagstiftningen det. Han menar att den svenska staten inte tar sitt ansvar, och därmed drabbas både samer och markägare som istället får hitta egna lösningar. Ett ytterligare exempel är rovdjursstammen som han menar ställer till det för alla parter som bedriver någon näring i skogsmark i Norrland.

Rennäring kräver stora arealer, och Oleg kan förstå att det kan uppfattas underligt för utomstående. Att kontrollera renarnas vandring med stängsel ser han som en dyr och ineffektiv lösning. Den mediala uppmärksamheten kring konflikten mellan samer och jordbrukare tycker han är olycklig. Enligt hans mening är de i själva verket i samma situation, där matpriser, i synnerhet köttpriser, medför en tuff konkurrens från EU-länder.

Som ordförande för Umbyns sameby är Oleg mån om att verksamheten fungerar, men han är samtidigt tveksam till att inkludera sin egen son i arbetet. En utbildning går i första hand för pojken, sedan kommer valet rörande arbetet med renarna.

Vidare trycker han på att rennäringen behöver vara mer flexibel i framtiden, där aktiviteter utanför själva renskötseln kommer att bli avgörande för att kunna fortsätta utvecklas. Ytorna att röra sig på blir allt mindre och konkurrensen på köttmarknaden driver honom och Umbyn till att hitta nya lösningar. Turism ter sig både som en begränsning och en möjlighet.

Oleg är inte mycket för att exploatera kulturen, men poängterar också att utan turismen skulle inte heller samerna vara så pass integrerade i samhället som de är. Skulle han få välja att jobba inom ett annat fält så lockar tanken på att få guida flugfiskare, men i slutändan är det renskötseln som ligger närmast hjärtat.