Intervju med Aina Nilsson

"Jag flyttade till Umeå 1973 från Arvidsjaur, min man hade då veckopendlat i två år. Tanken var att vi skulle flytta tillbaka till Arvidsjaur vid pensioneringen men vi bor fortfarande kvar. Man flyttar inte tillbaks till något man lämnat.

Vi har fritidshus i Arvidsjaur. Där är vi under sommarhalvåret. Vi har en dotter i Umeå och barnbarn, det är här vi behövs. Jag har aldrig arbetat inom rennäringen, men jag är uppvuxen i en renskötarfamilj.

Jag har haft mitt yrke, lärare. Jag utbildade mig i Lycksele till småskollärarinna, som det hette då. Flytten till Umeå var ett stort steg för mig. Jag sökte till speciallärarutbildningen, där jag gick ett år.

Min första tjänst hade jag på Grisbackaskolan, där jag stannade i åtta år. Efter det läste jag pedagogik ett år och sedan började jag arbeta på Västra Ersboda, där jag stannade fram till min pensionering.

Varje sommar är vi i Arvidsjaur, vi lägger vistelsen där i anslutning till midsommar och kalvmärkningen, vi fiskar och plockar bär och är med under sarvslakten.

Jag var med vid sameföreningens start i Umeå 1977. De samiska studenterna ville ha en förening. Vi samlades hos varandra. På så sätt blev det samiska nätverket stort.

Jag har pratat med mina kollegor och i klasser om mitt ursprung. Det finns också elever som har samiskt påbrå och det hände ofta att någon kom fram till mig efteråt och berättade om någon släkting som hade renar eller gjorde knivar.

De eleverna har vuxit, har stärkts i sitt självförtroende, när jag har berättat. Ett år hade vi ett stort samiskt projekt, alla ämnen var med. Men det måste finnas en eldsjäl vid sådana tillfällen, det finns så lite pedagogiskt material om samer."

Intervjun gjordes i januari 2005, i samband med en studiecirkel om samer i Umeå, initierad av Såhkie, Umeå sameförening. Sammanfattningen är gjord av Aina själv.