Kåtan

Kåta kallas den traditionella samiska bostaden. Numera hör boendet i kåta liksom det nomadisernade livet till sällsyntheterna. Om somrarna används emellertid kåtan på ungefär samma vis som förr.

Kåtans koniska form har använts i tusentals år av olika nomadfolk kring norra polcirkeln: av samer, sibiriska nomader, nordamerikanska indianer och kanadensiska cariboueskimåer.

Gemensamt för kåtorna hos dessa folk är att de har en cirkelformad – emellanåt oval eller kvadratisk – grundplan med en härd i mitten, en rököppning i taket, en ingång mot öster och en central plats mittemot ingången. Det byggnadsmaterial man vanligtvis brukat har varit hudar, filtar, trä, timmer, näver, torv och gräs.

Från kåtans dörr in mot arran –  eldstaden mitt i kåtan – placerades två stockar. Mellan dem bildades en så kallad förstuga eller ingångsdel. Eldstaden och stockarna delar kåtan i det vänstra och det högra rummet. De boende i kåtan hade sina bestämda platser på ömse sidor om eldstaden.

Kåtans innersta del ”påssjo” var den plats där man förvarade sitt husgeråd. Innan samerna kristnades ansågs ”påssjo” vara en helig del av kåtan. Vid ”påssjo” fanns en mindre lucka mot kåtans baksida genom vilken endast kött, fisk och den samiska trumman fick passera.

Arran är stensatt och bildar vanligtvis antingen en oval eller rektangulär form. Golvet täcktes med ett tjockt lager ris av björk eller gran beroende på vad som fanns att tillgå i närheten. Över riset lades renskinn som man satt och låg på. Oftast står man inte inne i kåtan eftersom det kan vara rökigt uppe under kåtans tak.

De enda möbler som användes i den traditionella samiska kåtan var kisan och komsen. Kisan är ett skrin för förvaring av personliga ägodelar som ibland också kunde användas som sittplats. Komsen är den vagga som de minsta barnen låg i. Kåtans enda ljuskälla var elden.

Grytan för matlagning hängdes upp ovanför elden i en kedja från kåtaåsen. Det bränsle man vanligtvis använde var tallved eftersom den gav bra ljus och inte sprakade lika mycket som granved. Björkveden kunde lätt ge en besvärande rök.Veden torkades och förvarades strax innanför dörren.

Sovplatserna i kåtan låg på ömse sidor om eldstaden. Täcken tillverkades av renkalvskinn. När det var kallt användes fotsäckar i skinn oftast avsedda för två personer. Under den varma årstiden användes vanliga ylletäcken.

Ibland användes kuddar fyllda med renhår eller fågeldun men för det mesta dög ett klädbylte över vilken man lade ett kalvskinn. På morgonen rullades bäddarna ihop och lades intill kåtaväggen och blev till ryggstöd.

Mer att läsa:
Ränk, Gustav 1949. "Grundprinciper för disponeringen av utrymmet i de Lapska kåtorna och gammerna". Folkliv vol. 12-13.