Älgen har i alla tider varit mycket viktig för oss västerbottningar.
På stenåldersboplatser i inlandet är älgben
vanliga fynd och på de hällbilder som hittats i länet
är älgen det djur som oftast finns avbildat. I forntiden
tog man tillvara hela djuret. Köttet blev mat, huden
blev kläder, senor blev tråd, ben och horn blev verktyg.
För att fånga älgen grävde man fångstgropar.
I Västerbotten finns minst 10 000 fångstgropar, och de allra äldsta är mer än
7000 år gamla. Fångstgroparna grävdes ofta i rad
så att de bildade system som spärrade av älgens
naturliga vandringsleder i trånga
passager t ex mellan berg och vatten.
I mitten på 1700-talets utrotades älgen i Västerbotten. Man tror att
det är älgens två fiender - människan och vargen, som är den troliga
förklaringen till älgens försvinnande. Inte förrän i mitten på
1800-talet återinvandrade älgen från söder.