Skriv ut | 
Lättläst | 
Google Translate to English
Det enda som fanns att göra kläder av på den här tiden var djurens hudar. Älgskinnet var stort och bra att göra både kläder och skor utav. Björnens päls var säkert populär, men det var både svårt och farligt att jaga björn. Även mindre pälsdjur, t.ex. bäver, räv och hare, kunde användas till kläder.
Det var mycket jobb med att bereda skinnen och sy kläder till hela familjen. Först måste allt fett och alla vävnader på insidan skrapas bort, annars skulle skinnet bli för styvt att ha på sig. Detta kunde alla hjälpas åt med, även barnen.
På vintern använde man skinnet med pälsen kvar, men till sommarkläderna användes vanligt läder, utan hår. För att få bort pälsen la man skinnet i vatten några veckor så att håret började lossna. Sedan skrapade man med en stenskrapa tills all päls var borta.
För att skinnet skulle bevaras måste det behandlas med exempelvis fett, rök eller urin. Detta kallas att garva skinnet. Till sist gjorde man skinnet mjukt genom att dra det fram och tillbaka runt en trädstam.
Sedan var det dags att sy ihop skinnen till varma täta kläder. Man använde synålar som man hade gjort av ben eller horn. Som sytråd använde man djurens senor som man tuggat på så att de blivit mjuka och smidiga. Det behövdes många skinn för att få ihop kläder till hela familjen.
