Skriv ut | 
Lättläst | 
Google Translate to English
De första samerna i Västerbotten var jägare och fiskare som började inrikta sig på renjakt. Det fanns gott om renar och de var lätta att jaga eftersom de gick i flock och följde bestämda vägar. Man hade enstaka tama renar som man använde som drag- och lastdjur och som lockdjur när man jagade vildren.
På 1600-talet började samerna tämja hela hjordar och blev renskötare i stället för renjägare. De tama renarna kunde man mjölka, och det blev enklare att slakta dem för att få mat och skinn till kläder.
När samerna blev renskötare var de tvungna att följa med på renarnas vandringar. Under sommaren betar renarna i fjällen. I detta område är det för mycket snö på vintern för att de ska hitta mat. Då vandrar renarna ner till kusten istället, där det är mindre snö.
Eftersom samerna flyttade ofta bodde man inte i fasta hus. Istället bodde man i kåtor som man lätt kunde ta med sig till nästa boplats. När man flyttade lade man alla sina saker i träpulkor som drogs efter renarna. En sådan pulka kallas ackja. Även de små barnen fick åka i ackjorna. Man lade ner varma stenar i pulkorna för att värma barnen under resan.
Samerna har på samma sätt som många andra ursprungsfolk behandlats illa genom historien. Staten har ibland tagit samers mark och tvingat familjer att flytta från sina hem. De fick inte heller behålla sin religion, utan tvingades att bli kristna.
