Huset växer

Nästan trettio år hann gå innan det var dags för nästa stora steg i museets lokalmässiga utveckling.

Genom hela sextiotalet hade frågan om en utvidgning av museet stötts och blötts. Och under tiden blev det allt trängre om saligheten. Stora delar av samlingarna förvarades mer eller mindre nedpackade på platser utanför själva museet.

I slutet av 1968 började man gräva och 22 november 1970 kunde den nyblivne statsministern Olof Palme inviga en stor tillbyggnad, belägen i huvudsak ungefär på platsen där Bengt Romare tänkt sig en konsthall.

Arkitekten Åke Lundberg – som då under lång tid varit engagerad i byggnadsfrågor på Gammlia – har vad volym och material beträffar väl anpassat sig till den befintliga byggnaden. Men satt en något mer tidstypisk touch med såväl vertikala som horisontella fönsterband och ett platt tak, vilket sedan 1994 är ett sadeltak eftersom klimatet i Umeå föga lämpar sig för platta tak.

Förutom lokaler för "bakgrundsarbetet" tillfördes museet den stora utställningshallen och i de undre regionerna en kombinerad biograf och föreläsningssal som fick namnet Bio Abelli, efter Bror Abelli som byggde Umeås första fasta biograf.

Efter bara tre år var det dags igen. Det ursprungliga huset förlängdes mot norr med en byggnadsvolym i vilken Folkrörelsearkivet och det i Lars Färgares gård deponerade Skidmuseet fick utrymmen. Åke Lundberg fortsatte att verka som museets arkitekt och ritade ett tillägg i stilmässig linje med det befintliga byggnadsbeståndet.

Fiske- och sjöfartsmuseet>>>