En gammal verkstad i Skivsjö

I Skivsjö, cirka 3 mil söder om Vindeln finns en verkstad som ägs av Åke Persson. Verkstaden som byggdes redan 1934 används än idag. Medan fordonens karaktär har ändrats genom årens lopp, så har lokalen tjänat samma syfte som när den en gång byggdes – med undantag av den lägenhet som finns på övervåningen. Den används numera mer som förråd.

I verkstan fortsätter Åke, född 1929, att reparera fordon av alla de slag och han är inte rädd för att smutsa ner händerna när det kommer till att arbeta. I grannbyn Sundö bor kamraten Kjell-Gunnar Frank, f. 1927, som arbetat i familjeföretaget Franks Åkeri. Åkeriet startades 1937 av Kjell-Gunnars bröder.
Åke och Kjell-Gunnar har delat ett motorintresse ända sedan unga dagar och har genom åren bytt tjänster med varandra.

Åke Persson i smedjan
Verkstadslokalen

Åke köpte den gamla verkstan 1953 när han flyttade in till Skivsjö samhälle. Han hade bott på andra sidan sjön fram till dess han var klar med rekryten. På 50-talet var det mest lättare motorcyklar, mopeder och cyklar med påhängsmotor som behövde repareras, men ibland kom det in någon hästvagn som var illa däran och behövde ses över.

Vid sådana tillfällen kom Åkes smideskunskaper väl till pass. Det fordrades att han skulle bocka och bända stålstycken som höll ihop och skyddade vagnarna och slädarna. Det är Åkes far, Nils Persson, som lärt upp honom till smed. I sin verkstad förvaltade Åke kunskaperna när han lagade upp trasiga hästdoningar som folk i bygden lämnat in.

Efterhand avtog arbeten med hästvagnar och slädar, och motorer kom allt mer att dominera. Förutom att laga fordon sålde han också motorcyklar och mopeder, i synnerhet under 50- och 60-talen. Åke menar att dessa lättare motorfordon hade en stor betydelse på landsbygden där vägarna var i dåligt skick och bilarna fortfarande allt för dyra.

Åren 1945–72 var Åkes verkstad också traktens bensinstation, under kriget fanns till och med en spikfabrik här. Under åren som Åke drev macken representerade han märket Gulf. När det sedan blev hårdare säkerhetsregler för bensinstationerna och han skulle bli tvungen att gräva ner tankarna i marken, så tyckte Åke att det blev för omständigt och dyrt och bensinrörelsen lades ned.

Den här tiden fick även skogsnäringen en skjuts genom den ökade motoriseringen. Introduktionen av de till en början tunga motorsågarna till exempel kom att effektivisera arbetet mycket. Liksom alla maskiner blev dessa slitna och gick sönder efter hand, och verkstan i Skivsjö var stället där de lagades. För att laga motorsågar och liknande krävdes det ofta att man fick lov att svetsa. Det gick till så att en 25- eller 50-kilos tunna med små bitar av karbin inköptes, som man lät vatten droppa på så att brännbar acetylengas bildades. Gasen samlades sedan upp med undertryck i en behållare. Lågan justerades genom andelen luft respektive gas som skulle komma ut genom munstycket justerades.

Vid sidan av de motordrivna fordon som Åke lagat genom åren så har han också reparerat åtskilliga cyklar förstås.
Även om Åke själv inte tycker att han har så stor kunskap om större fordon, så körde han i mitten av 50-talet lastbil åt Franks åkeri. Det var på den tiden mest grus- och timmertransporter. Man sprängde tunnlar vid bygget av kraftverket i området, och mycket grus behövde forslas bort.

Det var under den tid då motorsågarna började användas i skogsnäringen och det gjorde volymen på avverkningarna långt större än tidigare. Kjell-Gunnar lärde sig köra lastbil som mycket liten, redan som 12-åring körde han på heltid i arbetet. Han hade sett sin pappa sträva som bonde under sin uppväxt och han tyckte att det verkade vara ett slitsamt och tungt arbete. Tillsammans med sina bröder startade han åkeriet.

Omkring 1938 bröts en ny väg vid Skivsjö och under kriget kom trafiken att ändras till sin karaktär. Genom att militären mobiliserades lades det mer pengar och tid på att bygga ut vägnätet. I och med det utökade vägnätet blev det lönsamt att köra transporter längre och oftare, men lastbilarna behövdes ju också i själva anläggningsarbetet.

Kjell-Gunnar körde grus för att fylla igen hål i vägarna och han byggde också en sorts vagn som man använde för att ploga och ”sladda” vägarna. Det var ett arbete som tidigare utförts med häst och släde, plågsamt både för människa och häst.

Körkort
Åke och Kjell-Gunnar tog sina körkort på ungefär samma sätt. Kjell-Gunnar berättar att han for in med en av sina bröder till Umeå, där det fanns besiktningsmän som kunde utfärda körkort. Identitetshandlingar var det väl si och så med på den tiden, men genom att han hade med sig sin bror så var det inga problem med det.

Själva uppkörningen gick till på så sätt att han fick köra runt i stan med besiktningsmannen och visa att han kunde svänga både vänster och höger samt backa. När detta var klart fick han en stämpel från Länsstyrelsen, och körkortet var klart. Åke, som tog körkort två år senare, gick på en slags bilskola på Teg under en kortare tid. Han fick sedan köra runt i stan på samma sätt för att få sin stämpel.

Både Åke och Kjell-Gunnar är överens om att andra världskriget hade en stor inverkan på motoriseringen i Sverige, särskilt på landsbygden. Det var först i och med detta som vägar byggdes ut och mindre samhällen som Skivsjö fick mer kontakt med omvärlden. Kriget påverkade även användningen av motorer, de utvecklades till att bli långt mer pålitliga och starka. De flesta fordon under krigsåren drevs med gengas eftersom bensin inte gick att få tag på. Kjell-Gunnar kopplade själv in ett aggregat på sin lastbil.

Motorcyklar och EPA-traktorer
Även om lätta motorcyklar av 98-kubikklassen och liknande var vanligast runt Skivsjöbygden, så fanns faktiskt riktigt tunga motorcyklar sedan lång tid tillbaka. Det var stora fordon på 1000 och 1200 kubik, som använts av militären ända sedan tiden för första världskriget. De var liksom de första bilarna och lastbilarna i Sverige av amerikanskt och engelskt ursprung med Indian, Harley Davidson och BSA som de vanligaste märkena.

Med tiden blev rallytävlingar med motorcyklar och bilar ute i skogarna ett populärt inslag i motorkulturen. Åke och Kjell-Gunnar minns speciellt Midnattsolsrallyt som något spännande för alla motorintresserade. De åkte ofta långt för att se bilarna rusa förbi på vägarna.

Trots att rallytävlingarna var ett nöje med motorer i centrum, så var det förstås främst i samband med arbetet som motorfordonen användes.

Ytterliggare ett inslag i landsbygdens motorhistoria är EPA-traktorerna som användes i jordbruket och som underlättade det tunga arbetet med transporter. Dåtidens EPA-traktor var vanligen en avkapad lastbil med stora traktorhjul och flak. Uppfinningsrikedomen hos landsbygdens bönder skapade en egen sorts maskin till jordbruket. Många sådana här fordon har körts efter vägarna runt Skivsjöbygden för att sedan försvinna.

Något som emellertid inte har försvunnit är den gamla verkstan mitt i byn. Den används fortfarande för att reparera fordon som färdats på vägarna som Åke och Kjell-Gunnar själva var med och anlade.