Sydsamisk dräkt

sydsamisk kvinnodräkt

Kvinnans kolt är oftast av kläde men även andra material förekommer. De flesta har olika nyanser av blått och svart, men andra färger förekommer också. Utseende och längd varierar. Vissa familjer har en liten krage som följer koltens färg medan andra inte har krage alls.

Framtill är kolten v-ringad och kantad med kläde i rött och grönt eller i vissa fall rött och blått. Gult inslag finns också hos vissa familjer. I de fall man har krage följer dekorationen oftast runt hela kragens överkant. Längst söderut kan klädet vara taggat.

Ärmkanten följer v-ringningens färger och klänningskjolen har motsvarande bård några centimeter från kjolkanten. Höjden på var man placerar dekorationen varierar.

sydsamisk mansdräkt

Mannens kolt är också oftast sydd i kläde, man även andra material förekommer. Färgen varierar från klarblå till svart. Kolten är i varierande längd och snitt.

Kolten är dekorerad med kläde i färgerna rött, grönt och/eller blått. Inom vissa familjer förekommer också gult. Dekorationen i det sydligaste området är oftast taggad. I de allra flesta fall byter man plats på dekorationsfärgerna i midjehöjd.

Kragens färg varierar inom olika områden och familjer. Vissa har röd botten, andra har samma tyg i krage som i kolt. Ärmkanten är dekorerad på samma sätt som framkanten och i det sydligaste området finns också en klädesbård ungefär tio centimeter från ärmens nederkant.

En hopsydd variant av kolt förekommer också och dekorationsmässigt följer den vad som beskrivits för den delade varianten.

Oväderskragen är ett plagg för vinterbruk som bärs av både kvinnor och män. Den har ett snitt som påminner om en cape men har hög krage eller huva. Oväderskragen är sydd av vadmal eller kläde med dekorationer i kläde, garn och skinn.

Barmklädet – ett tygstycke som bärs runt halsen fram på bröstet – är en utmärkande detalj på den sydsamiska kolten. Både det manliga och kvinnliga barmklädet har broderier i pärlor eller tenntråd. Det vanligast förekommande barmklädet är halvmåneformat i rött, grönt och/eller blått. Det manliga är monterat på blått eller svart kläde och det kvinnliga på rött. Fälten med halvmånen varierar från tre till fem. Barmklädet har också en liten krage som kan vara delad i upp till tre färger och broderier och som knäpps runt halsen.

I det södra området används i stor utsträckning ett rutigt barmkläde där det manliga har färgerna rött och blått i olika nyanser men även svart och grönt förekommer. Det är också broderat med tenn eller pärlor och för det mesta består broderierna av ett stort kors med sidobroderier ovanför korset mot kragen. Det kvinnliga rutiga barmklädet har färgerna rött och grönt. I övergången mellan varje ruta finns en sicksack och de synliga rutorna har egna mönster.

Silverkragen
En silverkrage är en lös krage av kläde och tenn som bärs ovanpå barmklädet innanför eller utanför halsöppningen och som används i kombination med silvermaljor och kulor. Silverkragen  är ett högtidsplagg för kvinnor på central- och sydsamiskt område.

Mössor
Den kvinnliga mössan som används inom hela området är en röd 6-kilsmössa med grön eller blå dekoration mellan kilarna. Längst i söder förekommer också huvudbonader som har svart silke i yttertyget som ligger på en stomme av vadmal.

sydsamiska mössor

Den manliga mössan finns i  två större varianter och den ena är 6-kilsmössan som har röda klädesdekorationer mellan kilarna. Den här mössan kan också ha skärm. Kilarnas färg kan vara olika nyanser av blått eller svart. Den andra varianten är också en kilmössa med höga brätten upp mot kullen och brättena har en klädesbård i rött och grönt eller blått.

Bälten
Både mans- och kvinnobältena har tenntråds- eller pärlbroderier. Underlaget för broderierna är rött, grönt/blått eller svart kläde. Klädet läggs ut i fält med färgerna rött, grönt, rött och så vidare eller också kan man ha tre längsgående fält. Vid speciellt högtidliga tillfällen används också silverbälten.

Skor, skoband och skohö
Till den traditionella kolten använder samerna skinnskor och de knyter sina skor med skoband, det är en mycket gammal tradition och faktiskt det första sättet att knyta skor. Från början var skobanden tillverkade av skinn, därefter började man  väva skobanden. Skoband användes både till skor som var sydda av skinn och av päls.

Till skohö användes starrgräs gärna blåstarr. Växten växer på skuggiga platser i blöta myrstråk men starrgräset som växte vid sjöar och åar ansågs vara oanvändbar. Skohöet kunde också användas i handskar men mesta vanligt var att man använde höet i skorna. Höet isolerade mot kyla och drog till sig fukt. (se gör ditt eget skohö). På sommaren använde samerna ibland fint uppmjukad och sälgbark i skorna.