Egilhallen/Fiske o sjöfart

 
Ett stycke nordost om museets huvudbyggnad ligger Egilhallen, med sin generöst uppglasade sydfasad vänd ut mot byggnader och aktiviteter på området.

I den första versionen av Västerbottens museum som öppnades på Gammlia 1943, fanns i avdelningen för jakt och fiske en stor säljaktbåt utställd.

När museet byggdes ut 1969 och under en period saknade vägg mellan vestibulen och naturen, föreslogs att man skulle ta tillfället i akt och flytta ut den utrymmeskrävande farkosten.

För ändamålet byggdes ett båthus med stora skyltfönster så att säljaktbåten med tillhörande utställning var visuellt tillgänglig också när huset höll stängt. Ett frö var i och med detta sått.

Intresset för fiske och sjöfart visade sig vara brett. Huset byggdes ut med bibehållande av skyltfönsterkonceptet till Fiske- och Sjöfartsmuseet, som stod klart 1975.

Här visas bilder, modeller och föremål med anknytning till båtar, skepp och sjöns näringar. Sjöfart och skeppsbyggeri var omfattande verksamheter längs västerbottenskusten, och säljakten en viktig näring långt in på 1900-talet.

Ett par år efter att Fiske- och sjöfartsmuseet öppnades, föddes idén om att komplettera samlingen med en bogserbåt. Med mycken möda, stort besvär och insatser från olika håll baxades "Egil" från älven upp till Gammlia.

Det visade sig emellertid att en placering av Egil ute i det fria och direkt på landbacken, inte var alldeles lyckad. Rostangrepp och annan åverkan gjorde att båten måste byggas in. Från slutet av 80-talet tronar Egil i en egen hall tillsammans med en liten fyr som också tidigare stått utomhus på museiområdet. Störst fick till slut bestämma, så nu heter hela huset Egilhallen.