Hardcore

Under 1990-talet kom Umeå att bli omtalat i Sverige, Europa och övriga världen som ”hardcorens huvudstad i Europa”, ett epitet som följt med genom åren därefter. Musiken, och inte minst livsstilen "straight edge", satte Umeå på kartan. Rörelserna är viktiga delar i stadens kulturarv.

Musikgrupper som Abhinanda, Doughnuts, Final Exit och Refused etablerade ett rykte om Umeå som musikstad, som lever kvar än i dag.

Många av konserterna under dessa år hölls på Galaxen, en ungdomsgård i Umeå som arrangerade en stor mängd hardcorespelningar under 90-talet. Både lokala och utländska hardcoreband uppträdde på spelningar som ofta drog flera hundra besökare. Många av konserterna filmades. Umeåband åkte också på Europa- och USA-turnéer.

Doughnuts fick skivkontrakt med ett stort amerikanskt bolag, Victory records. I Umeå startades 1994 skivbolaget Desperate Fight Records, som fokuserade på just Umeå och gav ut band inom straight edge- och hardcore-genren.

Samma år, 1994, hände det som kom att bli nästan mest omtalat och förknippat med dessa rörelser – i Umeå sattes slakteriföretaget Scans lastbilar i brand. Ett attentat som följdes av flera, och i media myntades snart begreppet ”militanta veganer”. De "militanta" utgjorde förvisso ett litet fåtal, men 1990-talets hardcorescen i Umeå var icke desto mindre starkt förknippad med djurrättsrörelsen och demonstrationståg på temat var en vanlig syn i staden.

Alla som gick på hardcorespelningar var förstås inte veganer eller straight edge, alla som gick på demonstrationer var inte intresserade av musiken, men det är svårt att helt separera de olika rörelserna från varandra. Med straight edge menas i huvudsak drogfrihet – man avstår från alkohol, tobak och andra droger. En tillhörighet som kunde markeras genom svarta kryss som målades på händerna.

I början av 2011 inledde Folkrörelsearkivet i Västerbotten ett projekt för att dokumentera hardcorerörelsen, med syftet att skapa ett forskningsunderlag och samtidigt tillföra en tidigare saknad del av Umeås kultur- och folkrörelsehistoria till arkivet. Genom projektet finns i dag drygt 3000 fotografier, 200 filmer, 600 tidningsklipp, en mängd affischer, fanzines och mycket annat i samlingarna som kallas Umeå Hardcore Arkiv.

Projektet är i dag avslutat men Folkrörelsearkivet fortsätter förstås att ta emot material. Våren 2012 lanserade arkivet också en hemsida, www.umeahardcorearkiv.se. Där ska så mycket som möjligt ur hardcoresamlingen publiceras, och där får också du som besökare möjlighet att tillföra ny information till arkivet.

T-shirten – visar vem du är och vad du tycker

T-shirten som plagg har funnits länge. Den fanns redan i mitten av 1800-talet, som en tröja att ha under skjortan. Under världskrigen hörde T-shirten till soldaternas uniformer, som ett viktigt underplagg.

På 1950-talet vågade man bära den utan skjorta över, då blev den en symbol för ungdomsrevolt, manlighet och sex appeal, lanserad av bland andra James Dean, Marlon Brando och Elvis Presley.

När T-shirten blivit ett synligt plagg kom någon på att den är en utmärkt reklamförmedlare. John F Kennedy använde T-shirten i presidentvalskampanjen 1960 – ”Kennedy for president”. Sedan dess har T-shirten med tryck ökat explosionsartat som plats för reklam, politiska budskap, idolporträtt och konstnärliga uttryck.

T-shirten har, liksom jeansen, blivit ett könsöverskridande vardagsplagg, som även används i festligare sammanhang. I slutet av 1980-talet blev det helt okej att bära T-shirt till kostym, eller en slimmad T-shirt med vackert guldmönster till kjol.

Musikindustrin har hittat ett perfekt sätt att lansera sina artister på genom T-shirten. Den säljs med bandnamn, bilder och budskap vid konserterna, och blir fort ett åtråvärt samlingsobjekt.