I afton dans

Kollegerna vid Skellefteå museum har ägnat det senaste året åt att studera danslivet i norra Västerbotten. Det har gjorts genom fotodokumentationer, arkivstudier och ett omfattande intervjuarbete. Resultatet presenteras dels här i tidskriften, dels i utställningen ”Får jag lov?” som öppnar på museet i Skellefteå 22 november med tedans till musik av Bendix bland annat.

Sedan skådespelaren Robert Gustafsson turnerat med dansbandet Rolandz i sommar med sin påhittade figur, den snälle dansbandsentusiasten Roland från Värmland, tar numera också den ironiska generationen dansandet på fullaste allvar. TV anordnar dansbandstävlingar och dansandet i logar och på Folkets hus har plötsligt accepterats i de finare salongerna.

Lokalhistorikern Ulf Lundström inleder med en artikel som handlar om det tidiga dansandet som förekom i bagarstugor eller vägskäl, ofta utanför byarna då umgänget kring dansbanorna ofta ifrågasattes i det av väckelsen präglade Västerbotten.

Byggnadsantikvarie Rune Wästerby beskriver dansens byggnader i främst norra Västerbotten där många fortfarande är i bruk.

Därefter bidrar etnolog Asta Burvall med en artikel som bygger på många och långa intervjuer med människor som lagt all sin lediga tid på dansen, från början av 1950-talet och fram till 80-talet.

Linea Hörnqvist, en ung kvinna från Skellefteå låter oss läsa sin dansdagbok från några intensiva danskvällar i somras. Hon och hennes vänner reser vida omkring för att dansa sig svettiga, utrustade med vatten och flera ombyten kläder.

Skellefteå museums eminente fotograf Krister Hägglund ger oss några glimtar av dansandet i Rotundan i Bredsele, Skelleftehamn och Djupgroven, alla klassiska platser för en ytterst dansant publik.