Åter till verkligheten

Fotografi ur Moderna Museets samling

6 juni–31 januari 2013

Vi stärker vår profil inom området dokumentärfotografi inför öppnandet av Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi lagom till Kulturhuvudstadsåret 2014. Vi gör det med en stark leverans från Moderna museet i Stockholm med fokus på 1970-talet.  I samband med utställningen visas samtidigt ett urval av Sune Jonssons fotografi från samma tid.

Åter till verkligheten innehåller drygt 200 fotografier av ett fyrtiotal – i huvudsak amerikanska och svenska – fotografer. Utställningens titel anspelar på att fotograferna vid denna tid alltid utgick från, eller återkom till, den verklighet de befann sig i. Många letade efter nya vägar att skildra det verkliga livet – andra försökte hitta möjligheter att skapa bilder bortom det vardagliga. I utställningen kan besökaren följa en utveckling från de tydligt dokumentära projekten från årtiondets början till de mer subjektiva, surrealistiskt påverkade, eller kroppsnära motiven mot slutet.

Vänster: Bill Owens. "I don't feel that Richie playing with guns will have a negative effect on his personality (he already wants to be a policeman)". 1971. Från serien "Suburbia".

Höger: Anders Petersen. "Lothar". 1967. Från serien "Café Lehmitz". 

I utställningen presenteras större kollektioner av Larry Clark, Ann Christine Eek, Ralph Gibson, Paul Hill, Walter Hirsch, Kenneth Josephson, Chris Killip, Eva Klasson, Duane Michals, Bill Owens, Hasse Persson, Anders Petersen, Milton Rogovin, Melissa Shook, Antanas Sutkus och Arthur Tress.

Alla medverkande fotografer kommer ur den klassiska svartvita fotografin. På olika sätt arbetade de med mediet och utvecklade skilda vägar att uttrycka sig på. Efter andra världskriget fick street photography och den subjektiva fotografin stort inflytande, liksom de framgångsrika modefotograferna. Det blev också möjligt att resa och de stora städerna blev kreativa mötesplatser för den generation fotografer som inledde sina karriärer på 1960-talet och som hade sin höjdpunkt innan den postmoderna fotobaserade konsten slog igenom i början av 1980-talet.

Begreppet ”dokumentär” var centralt under perioden. Grundläggande för genren är tron på fotografiet som en möjlighet till objektiv skildring av verkligheten, och att man med kameran som vapen skulle kunna avslöja dolda orättvisor i samhället. Nu började man dock omvärdera dess giltighet, och många av de frågeställningar som 1970-talets fotografer arbetade med upptar fortfarande dagens utövare: frågor kring form och innehåll, subjektivitet och objektivitet, konst och politik.