Under
14 dagar i augusti 1968 befann sig Sune Jonsson och journalisten Dag
Lindberg i Prag på uppdrag av tidningen Vi. De var där för att skildra
”Pragvåren” men fick istället bevittna Warszawapaktens inmarsch den 21
augusti.
Sommaren 1967 hade islossningen börjat i Prag med en rad sammanstötningar mellan den kommunistiska partiledningen och företrädare för oppositionen.
I mars 1968 hade det inre trycket blivit så stort att Antonin Novotny – president, partichef och tillika ledare för den nationella fronten – tvingades avgå. I hans ställe som partichef kom Alexander Dubcek och till president valdes Ludvik Svoboda.
I april 1968 kom partiets aktionsprogram, där det nya ”Utopia” fick sin första kontur, och därmed mognade atmosfären för det första fruktbara meningsutbytet sedan 1948.
Sommaren 1968 var entusiasmens sommar i Prag. Censuren hade satts ur spel, press och etermedia kunde fritt spegla denna lugna revolution utan stridsvagnar och barrikader. Vardagslivet präglades av en intensiv och bred politisk dialog. Förhoppningarna var gränslösa.
Måndagen den 21 augusti bröt Warszawapaktens trupper in i Prag.
Sune Jonssons planerade skildring av ”Pragvåren” resulterade i stället i den numera berömda dokumentationen av invasionen, rapportboken Prag augusti 1968 med mottot ”Mot glömskans tyranni”, samt i en rad tidningsartiklar och flera utställningar.