Nyheter

Foto: Erik Abel

För sjunde året utlyser Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi (SJCD) ett residens för fotografer och filmskapare. Syftet är att främja den dokumentära bilden, dess utövare och verka för samtidsdokumentation. Med residenset vill vi också stödja utforskandet av och möjligheterna med dokumentärfotografi. Ansökan är öppen mellan 1 mars – 1 april 2024.

Vem kan söka?
Du som har en idé som du vill testa eller ett pågående projekt att utveckla inom dokumentärfotografi eller dokumentärfilm.

Vad innebär residenset?
Residenset avser två månaders arbete fördelat mellan 2 september och 31 december 2024. Vistelsen ska resultera i påbörjandet eller genomförandet av ett dokumentärt projekt i Västerbotten. Vi uppmuntrar till publika framträdanden under processens gång. Vi hoppas och önskar också att ditt projekt, på ett eller annat sätt, inkluderas i museets verksamhet (det behöver dock inte ske i direkt anslutning till residenset). Vi delar också med oss av ett brett kontaktnät i länet och inom olika konstnärliga professioner men vill poängtera att residenset till stor del bygger på självständigt arbete.

Västerbottens museum är ett länsmuseum med ett rikt utbud av utställningar, programverksamhet, publikationer, arkiv och samlingar. Museet ansvarar för att bevara, vårda och levandegöra kulturhistorien i Västerbottens län och gör det genom arkiv, samlingar, utställningar, programverksamhet, rådgivning och information. I SJCD visas dokumentärfotografi och i museets fotoarkiv finner man den prisbelönte fotografen Sune Jonssons livsverk.

Centrumet håller seminarier och föreläsningar, erbjuder ett välsorterat bibliotek med fotografirelaterad litteratur och utgör en mötesplats kring den dokumentära bilden där samtal och diskussion förs med utgångspunkt i aktuella samhällsfrågor. Vi välkomnar fotografen att aktivt delta i detta sammanhang.

Det här ingår

  • Ett stipendium á 40 000 SEK för att täcka arbetstid och arbetsmaterial.
  • Resekostnad till och från hemorten vid max två tillfällen.
  • Vissa resekostnader inom Västerbottens län.
  • Arbetsrum på museet och tillgång till husets resurser.
  • Boende arrangerat av Västerbottens museum.
  • Möjlighet till handledning av Alexandra A. Ellis, curator och samordnare på Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi.
  • En kontaktperson som hjälper till med kontakter och annat praktiskt.
  • Att vara en del av en unik mötesplats för dokumentärfotografi i Sverige.
  • Möjlighet att vid projektets slut införliva arbetet i museets verksamhet.

Förutsättningar

  • Du ska vara bosatt i Sverige.
  • Du har din egen kamerautrustning och dator.
  • Du skall vara i Västerbotten under de två månader residensvistelsen avser.
  • Du uppmuntras att under vistelsen presentera dig och ditt arbete för besökarna samt att vara involverad i det sammanhang som museet utgör.
  • Residenset bygger på den projektidé som presenterades i ansökningen.

Ansökan

  • CV
  • Portfolio (max 10 mb)
  • Projektidé (max 2000 tecken)
  • Ett personligt brev (max 1000 tecken) där du berättar om ditt fotografi
  • Referenser

Vi tar emot ansökningar både från enskilda personer och duos, var dock medveten om att stipendiet är en engångssumma och därmed delas. Vi tar emot ansökningar på svenska och engelska.

Mejla din ansökan till residens@vbm.se och ange diarienummer 658/23.

Juryn
Juryn, bestående av personer med bred kompetens och bakgrund inom området, väljer ut en kandidat bland ansökningarna.

Årets jury:
Maud Nycander, dokumentärfilmare
Nina Mangalanayagam, bildkonstnär och universitetslektor i fotografi
Petter Engman, fotograf Västerbottens museum
Elin von Unge, etnolog och forskningssamordnare på Armémuseum

Viktiga datum

  • Ansökan öppnar 1 mars
  • Sista ansökningsdag 1 april
  • Vi meddelar vem som tilldelats residenset senast den 8 maj
  • Residensperioden pågår under två månader fördelat mellan 2 september – 21 december 2024 (dock inte v. 44)

Västerbottens museum bjuder in besökare till en vår fullspäckad med konst, kultur och unika upplevelser. I vår nyliga utgivna programtidningkan du läsa om en rad spännande händelser och initiativ för våren fram tills sommaren 2024.

En av höjdpunkterna för säsongen är fortsättningen på kvällsöppet på onsdagskvällar, som kommer att äga rum en gång i månaden. Besökarna kan förvänta sig ett varierat program som återspeglar museets breda och mångsidiga verksamhet samt våra samarbeten med olika partners. Välkommen till Lek och lär i Egihallen sista söndagen varje månad, en interaktiv utställning för hela familjen om livet förr i Umeå! 

Målet är att erbjuda dig som besökare en mångfald av upplevelser, både att njuta av på plats och att ta med sig hem i form av nya intryck och tankar.

Vi hoppas att ditt möte med oss kommer att ge svar på dina frågor, inspirera dig eller helt enkelt erbjuda en behaglig känsla av att vara i våra fantastiska lokaler, utomhus på Gammlia eller runtom i vårt stora län. 

Ladda ner din programtidning eller hämta den hos oss och planera in besök på våra kommande evenemang och utställningar eller besök våra basutställningar. Alla som arbetar på Västerbottens museum hälsar dig varmt välkommen till ditt eget Länsmuseum.


Ladda ner

Nu öppnar utställningen I hästen fanns själ och frändskap med motiv av Sune Jonsson hos SJCD (Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi) på Västerbottens museum.

Utställningen innehåller motiv kopplade till de småbrukarsamhällen där människorna levde sida vid sida med gårdsdjuren som Sune Jonsson dokumenterade under mitten av 1900-talet. Där var gårdsdjuren självklara medlemmar i hushållen. Via fotografier, filmer och texter, vittnar människorna i berättelserna om hårt arbete, men också om kamratskap, respekt och stolthet. Främst möter vi hästar och kor vilka ofta var oumbärliga för den lilla gårdens överlevnad.

I texten Ett torparliv som återfinns i boken Bilder från den stora flyttningen skriver Sune Jonsson: ”Vid sidan av bygget hade de måst tänka på kon. Egentligen allra först tänka på henne. Bygga väggar kring hennes magra kantighet och trygga henne med tak.”

Djurens roll i samhället är föränderlig, likaså deras kulturella betydelse, något som etnolog AnnCristin Winroth beskriver i essän Mellanartsliga relationer fångade i Sune Jonssons fotografier, som är speciellt skriven för utställningen.

Hon skriver: ”Hans bilder ger inblickar i de sätt människors och djurs liv var sammanflätade. Det rör sig om helt unika vardagsögonblick, men även bildmotiv av återkommande vardagsrutiner på gården. Fotografierna är viktiga pusselbitar i förståelsen för småbrukarhushållens livsvillkor och förhållande till djur vid den aktuella tiden.”

Sune Jonssons fotografiska gärning har bidragit till vår kulturella självbild. Genom sina bilder har han skapat ett slags kollektivt minne av bondesamhället, men även av den småskaliga djurhållningen och en vardag där människor och djur samexisterar i ett slags ömsesidigt beroende. Det är något jag försökt eftersträva att berätta med det här urvalet, säger Alexandra A. Ellis, curator för utställningen.

Utställningen visas hela året i Hall 8 på Västerbottens museum.

Om Sune Jonsson: Sune Johnsson (1930-2009) har som fotograf och berättare sin oomtvistade plats i den svenska folkhistorien. Han har under lång tid noggrant undersökt och beskrivit sin samtid, i utställningar, artiklar, böcker och filmer. Han har främst verkat i Västerbotten och Ångermanland, men också i bland annat New York, Österbotten, Kongo, Prag, Kanada, Portugal och dessutom på många andra platser i Sverige.  

Sune Jonsson har i sina dokumentära projekt redan från början fascinerats av den arbetande människan inom de traditionella näringarna skogsbruk och jordbruk. År 1960 inleddes det långa och fruktbara samarbetet mellan Sune Jonsson och Västerbottens museum. Samarbetet resulterade bland annat i den första samtida dokumentationen av inlandets avfolkningsbyar och i boken Bilder från den stora flyttningen från 1964. 

Västerbottens museum förvaltar sedan 2002 hela Sune Jonssons arkiv, ett kulturarv av internationell dignitet. 

Bild på museets fasad med julmarknadsstånd framför.

Efter tre decennier som stolta julmarknadsarrangörer har vi beslutat att avsluta vårt engagemang i arrangemanget. Under ett styrelsemöte den 11 december tog museiledningen och museets styrelse det slutgiltiga beslutet att julmarknaden år 2023 blev den sista. 

– Säkerheten på området är svårhanterlig. Julmarknadsarrangemanget har också skapat en obalans mellan kostnader och intäkter, vilket strider mot verksamhetens ekonomiska hållbarhetsmål.

Ulrica Grubbström, VD på Västerbottens museum

Under årens lopp har vi strävat efter att skapa en meningsfull och trygg upplevelse för besökarna. Julmarknaden har på senare år nått cirka 10 000 besökare per dag. Arbetsbördan för personalen har blivit ett arbetsmiljöproblem både före, under och efter julmarknaden. Trängsel och viss fara för besökare har skapat utmaningar som inte längre är hållbara på området. Museet värnar om Gammlias unika miljöer och har noterat att arrangemanget lett till slitage som riskerar att påverka området och dess byggnader. Att avstå från fortsatta julmarknader är en del i att skydda byggnader och området från slitage, samt att bevara kulturarvet.

Överväganden kring huruvida julmarknaden är i linje med museets övergripande mål och visioner har också genomförts. Verksamhetens fokus ligger på att samla, vårda och visa för framtida generationer. Vi ser fram emot att framledes prioritera våra kärnverksamheter och att skapa nya och spännande sätt att engagera er besökare. Vi vill fortsätta vara en plats för kunskap, upptäckt och kulturellt berikande.

Vi riktar ett stort tack till alla er som på olika sätt bidragit till julmarknadens framgång genom åren! Bläddra ner för att se bilder från tidigare julmarknader. Nedan finner du även svar på eventuella frågetecken.

Fråga & svar

Detta beslut motiveras av flera faktorer: ekonomisk obalans, säkerhetsutmaningar och påverkan på arbetsmiljön för befintlig personal.

Att något vi arbetat med har blivit tradition kan inte ligga till grund för att vi skall fortsätta göra det till vilka kostnader som helst. Beslutet att avsluta julmarknaden grundar sig i våra övergripande mål och visioner. Museet kommer nu att prioritera sina kärnverksamheter, vilket innebär att samla, vårda och visa för framtida generationer.

Under 2024 kommer arbetstiden som läggs på julmarknaden att läggas på att planera verksamhet som går i linje med vårt mål och visionsdokument och museets uppdrag inför kommande år. Museets övergripande uppgifter är att bevara, vårda och levandegöra kulturarvet för nutida och kommande generationer.

Det får tiden utvisa. Det som står klart är att julmarknaden så som den sett ut inte kommer att arrangeras i fortsättningen.

De senaste åren har vi dragit ner på antalet försäljare och även minskat på själva marknadsområdet, så marknaden är mindre men besökarantalet är fortfarande lika högt och svårhanterligt.

Västerbottens museum kommer att prioritera sina kärnverksamheter kopplade till museets övergripande mål och visioner. Vi vill fortsätta att vara en plats för kunskap, upptäckt och kulturellt berikande och att skapa nya och spännande sätt att engagera besökare.

Ja. Midsommarfirandet har vi en bättre kontroll över och innehållet i firandet knyter tydligare an till vårt uppdrag som länsmuseum.

Galleri

Bläddra i galleriet med hjälp av pilarna på höger och vänster sida om bilderna. Svep med fingret om du surfar via mobilen.

Mot slutet av sommaren stod våra nya rörelsestationer klara! De är en del i projektet ”Friluftsmuseum för fler” där projektledare Emma Ewadotter, tillsammans med arkitektbyrån MURAL arkitektur och slöjdarna Ola Ling och Daniel Lundberg, tagit fram stationer som är inspirerade av historiska arbeten och sysslor. Genomgående i de tre aktivitetsstationerna med tillhörande portal finns en tematik kopplad till självhushållningen. En av stationerna är utsmyckad med linblommor och linknoppar, och mönstret som syns i de tre panelerna är hämtade från Västerbottens museums samlingar av linfästen.

Syftet med dessa stationer är att uppmuntra till fysisk aktivitet, men även mana till reflektion över hur tungt och slitsamt livet kunde vara förr i tiden. De arbeten som vi inspirerats av har ibland haft en tydlig uppdelning i mans- och kvinnogöra, men här kan alla få testa sina färdigheter vad gäller styrka, balans och uthållighet! Rörelsestationer hittar du mittemot entrén till Egilhallen på Gammlia-området. Läs mer om de olika stationerna nedan!

Lönnstark! – Klarar du sysslorna från förr?

Illustrerade streckgubbar som utför olika övningar på rörelsestationerna
Illustration: Emma Ewadotter

Stor-byket

SVår arbetsstation ”Stor-byket” är inspirerad av många olika arbetsmoment som kan knytas till textilvård förr i tiden. Det var ett tungt arbete att tvätta och vårda textilier förr. Det skulle skakas mattor och bolster som kunde väga upp till 12–13 kilo i torrt tillstånd. Lakan, kläder och hushållstextil skulle tvättas och även kokas, stötas, vridas och klappas. I regel skedde stortvätt två gånger om året. Tvätt i mindre skala utfördes året om efter behov. Det krävdes mycket vatten för att tvätta, därför drog man ofta nytta av närliggande sjöar och vattendrag. Tvätt, eller byk som det också kallades, var därför lättare att genomföra de tider på året när det var isfritt. På landsbygden utförde kvinnorna arbetet med gårdens tvätt, ett jobb som tog flera dagar. I städerna kunde tvätterskor anlitas om man hade råd. En tvätterska, även kallad tvättmadam, utförde detta slitsamma arbete många timmar varje dag. 

Om du piskar repen växelvis så liknar det arbetet att skaka mattor, bolster och kuddar. Om du använder repen som att du snurrade två hopprep liknar det arbetsmoment som görs i samband med tvättandet för hand. Man får använda fantasin en smula men visst är det ett ganska tungt jobb? Hur länge orkar du piska med repen utan att armarna säger ifrån? Tror du att du skulle ha orkat med stor-tvätten för hundra år sedan? 

Svartvitt äldre fotografi av en äldre kvinna som tvättar kläder utomhus.
Foto: Sofia Kristoffersson tvättar kläder, Ammarnäs. Årtal okänt. Vbm BR 5698.

Flottargång’n

Den här arbetsstationen är inspirerad av flottarnas arbete. Flottning har varit en stor industri i Västerbotten och syftade till att med sjöar, älvar och bäckars hjälp föra stockar ner till kusten där de såldes och skickades vidare till olika industrier. Det var i huvudsak unga män som var flottare och de jobbade i regel säsongsbaserat för olika skogsägare och träpatroner. Det var ett farligt arbete att leda stockarna ner längs vattendrag och forsar. Många dog i arbetsrelaterade olyckor, antingen genom drunkning eller genom att klämmas ihjäl. Det krävdes av en flottare att den var både stark och hade god balans för att klara av arbetet. Säkert underlättade det också om man var orädd av sig! 

Vår ”Flottargång” är inte på långa vägar lika dramatisk som det verkliga flottar-livet, men det kan ge ett hum om vilka färdigheter flottarna måste ha haft vad gäller balans. Det finns olika svårighetsgrader i balansbanan: stockarna är olika breda och har varierande lutning. Det är också möjligt att nyttja stationen till övningar som upphopp. Hur säker på foten är du? 

Äldre svartvitt fotografi av män som flottar timmerstockar.
Foto: Karlskronaforsen i Umeälven, strax söder om Stensele. Årtal 1905–1929. Vbm J 5350

Dräng-görat

Att lyfta tunga bördor var en stor del av många sysslor förr i tiden. Utan några egentliga hjälpmedel var det otroligt tärande på kroppen och ofta slet man ut sig fullständigt genom åren. Särskilt drängen, bondgårdens manliga hjälpreda, kunde räkna med att få slita hårt för sin lön och sitt husrum. Ett exempel på en plats där många lyft förekom var i kvarnen där man malde säd till foder eller mjöl. En säck med mald säd kunde väga mellan 25–100 kilo. Ofta jobbade en så kallad ”säckpassare” med att fylla säckar med mald säd och lasta dem, tolv timmar om dagen. Det var ett riktigt slitjobb! 

Vår arbetsstation ”Dräng-görat” är utformad så att du kan lyfta vikter i stället för mjölsäckar, men principen för lyften är densamma. Du kan lyfta vikter av varierande tyngd över stängslet, och du kan även välja mellan att lyfta högt eller lågt. Hur många timmar orkar du hålla på? 

Äldre svartvitt fotografi av män som lyfter mjölsäckar upp på en släde av trä.
Foto: Bredträskarna med malningslast till Lomsjö, troligtvis omkring 1930-talet. Vbm C 2623-1

Om du är en återkommande besökare till vår hemsida kanske du inte riktigt känner igen dig. Det är för att vi med stor glädje nu släpper vår nya hemsida som vi har arbetat med under en längre tid!

 Förutom att den är anpassad till museets nya grafiska profil så kan vissa sidor och en del information ha fått ny plats. Vår förhoppning är att den nya sidan ska göra det enklare att navigera och hitta det du söker efter, och arbetet med att uppdatera den till fullo kommer att ske löpande under en tid framöver. Om du ändå råkar gå vilse när du söker efter något särskilt, eller ifall du hittar något som inte riktigt fungerar som det ska, får du gärna höra av dig till oss så ska vi se om vi kan hjälpa dig i rätt riktning och få det att fungera.

Hoppas att ni, liksom vi, är nöjda med den nya sidan och vill besöka oss på Västerbottens museum – även här på webben!

Kontakt:
info@vbm.se

Årets residens vid SJCD på Västerbottens museum till hösten blir Erik Abel! Han kommer att under två månader arbeta från det rosa huset på Gammlia friluftsmuseum med sitt projekt Kolonin.

En samstämmig jury fattade beslutet med  motivering:

Med ett starkt bildmaterial, både dokumentärfotografiskt och journalistiskt, så ser vi fram emot att Erik Abel kommer skildra den viktiga samhällsomvandling som sker i samband med kolonialism och spåren av den. I hans bildvärld skildras relationen mellan människa och natur och i projektet Kolonin visar Abel hur denna relation söndras på de platser i norra Sverige där storskalig utvinning av naturresurser sker i allt snabbare takt. Abel följer upp och inspireras av Sune Jonssons etnografiska förhållningssätt att rikta kameran mot omgivningen och belysa förändringar som framhåller fotografiets särskilda styrka som samtidsdokumentation.

För Abel, som också är frilansande pressfotograf, har resor över hela norra Sverige givit honom möjligheter att under många år kartlägga och dokumentera storindustrins historiska och pågående brutala råvaruutvinning och hur det påverkar de människor som lever där det händer. Residenset ger honom möjlighet att arbeta med det stora antal fotografier han tagit, men också tid att fördjupa sig i textarbetet till den bok han planerar göra. Ett gediget och digert foto- och textbaserat projekt som genom residenset får tid till fördjupning av den mänskliga dimensionen samt färdigställande av berättelsen om hur ett redan koloniserat landskap, där bland annat den samiska livsföringen marginaliseras och hotas, ska ge plats för än mer exploatering. Kolonin är ett viktigt tidsdokument, en berättelse som växlar mellan en direktrapport från enskilda individers utsatta läge och hela planetens och vår samtids utsatthet, ett rop som inte kan vänta med att få höras och bemötas. 

Det känns helt fantastiskt. Inte minst för att residenset bär Sune Jonssons namn. Han har länge varit en stor förebild och inspirationskälla för mig, både för sitt sätt att närma sig de människor och ämnen han fotograferade och för hans sätt att kombinera bild och text, säger Erik Abel.

Om residenset

För sjätte året driver SJCD ett residens för fotografer och filmskapare. Syftet är att främja den dokumentära bilden, dess utövare och verka för samtidsdokumentation. Med residenset vill centret också stödja utforskandet av och möjligheterna med dokumentärfotografi. I residenset ingår förutom ett stipendium på 40 000 kr även handledning av Alexandra A. Ellis, curator och samordnare på SJCD, boende i rosa huset på Gammlia, tillgång till arkiv och personal som finns verksam på Västerbottens museum.

Årets jury består av
Alexander Mahmood, fotograf Dagens Nyheter, Axel A Karlsson Rixon, fotograf, Elin von Unge, etnolog, intendent och forskningssamordnare på Myndigheten för statens försvarshistoriska museer, Armémuseum, Ingela Wall, museipedagog på Västerbottens museum, Oskar Östergren Njajta, verksamhetschef på det samiska kulturcentrumet Aejlies i Dearna/Tärnaby. 

Vid omröstningar där en jurymedlem var kollega med sökande så arbetade juryn transparent och möjlighet gavs att inte delta i omröstningar. 

Vad är Västerbotten för dig? Det ombytliga landskapet med både fjäll och kust? De ljusa nätterna om sommaren och mörka dagarna om vintern? Storspovens sång över framtinade lägdor eller norrskenets dans på midvinterhimlen? De många älvarna som bildar som ett nervsystem genom skog och mark, de torra tysta tallhedarna, eller de guldglimmande våta hjortronmyrarna? Kanske är det historierna, de som muntligen berättats från generation till generation, om skrömta och oknytt, eller om ”vad en Lundmark gjord en gång”. För vissa är det kanske lugnet på landsbygden och för andra pulsen inne i stan.

För oss är Västerbotten många saker – alla dessa saker – men låt oss för ett ögonblick fokusera på landskapets fauna och naturens färgpalett när vi nu presenterar Västerbottens museums nya logga!

Efter 23 år uppdaterar Västerbottens museum sin grafiska profil. Med en ny logotyp, nytt typsnitt och uppdaterade profilfärger ska museet vara bättre rustat för dagens digitala medielandskap. Den nya loggan och grafiska profilen har inspirerats av den västerbottniska faunan och länets ombytliga natur.

Många känner till Västerbottens museum i Umeå, och en del kanske känner igen den ikon i form av ringar och linjer – en avbild av ett arkeologiskt fynd från Västerbotten – som har fungerat som museets logga sedan år 2000. Den tidigare grafiska profilen togs fram för 23 år sedan. Sedan dess har medielandskapet genomgått stora förändringar och att synas och finnas i digitala kanaler är numera nödvändigt. Det innebär att kommunikationen måste anpassas till de nya formaten och därför väljer Västerbottens museum att nu uppdatera den grafiska profilen.

Den nya logotypen föreställer ett V med böljande organiska former. Inspirationen är hämtat från älgen, ett djur som historiskt har haft en betydande roll för människorna i vårt län. Symbolen får sällskap i den grafiska profilen av ett typsnitt med mycket karaktär och en handmejslad känsla som för tankarna till slöjd och hantverk. För att komplettera uttrycket används en färgpalett med inspiration från Västerbottens rika natur, under alla dess skiftande årstider.

Bytet av den grafiska profilen kommer att ske successivt under hela 2023 och det inkluderar även en uppdatering till en ny och förbättrad hemsida.

Fira med museet den 24 maj
Under onsdagen den 24 maj hålls vårens sista Kvällsöppet på museet. Kvällsöppet är ett tillfälle i månaden när besökarna har möjlighet att utforska museets breda verksamhet under kvällstid genom program och aktiviteter.  Under denna denna sista kvällsöppet kommer museet, förutom att hålla i workshoppar, visningar och barnteater, att fira bytet av den grafiska profilen genom att bjuda på dryck och snittar i entrén. Dessutom arrangeras en tävling där ett fint pris utlovas!

För sjätte året utlyser Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi (SJCD) ett residens för fotografer och filmskapare. Syftet är att främja den dokumentära bilden, dess utövare och verka för samtidsdokumentation. Med residenset vill vi också stödja utforskandet av och möjligheterna med dokumentärfotografi. Ansökan är öppen mellan 1 mars – 17 april 2023. 

Vem kan söka?

Du som har en idé som du vill testa eller ett pågående projekt att utveckla inom dokumentärfotografi.

Vad innebär residenset?

Residenset avser två månaders arbete fördelat mellan 11 september och 31 december 2023. Vistelsen ska resultera i påbörjandet eller genomförandet av ett dokumentärt projekt i Västerbotten. Vi uppmuntrar till publika framträdanden under processens gång. Vi hoppas och önskar också att ditt projekt, på ett eller annat sätt, inkluderas i museets verksamhet (det behöver dock inte ske i direkt anslutning till residenset). Vi delar också med oss av ett brett kontaktnät i länet och inom olika konstnärliga professioner men vill poängtera att residenset till stor del bygger på självständigt arbete. 

Västerbottens museum är ett länsmuseum med ett rikt utbud av utställningar, programverksamhet, publikationer, arkiv och samlingar. Museet ansvarar för att bevara, vårda och levandegöra kulturhistorien i Västerbottens län och gör det genom arkiv, samlingar, utställningar, programverksamhet, rådgivning och information. I SJCD visas dokumentärfotografi och i museets fotoarkiv finner man den prisbelönte fotografen Sune Jonssons livsverk. 

Centrumet håller seminarier och föreläsningar, erbjuder ett välsorterat bibliotek med fotografirelaterad litteratur och utgör en mötesplats kring den dokumentära bilden där samtal och diskussion förs med utgångspunkt i aktuella samhällsfrågor. Vi välkomnar fotografen att aktivt delta i detta sammanhang. 

Det här ingår

  • Ett stipendium á 40 000 SEK för att täcka arbetstid och arbetsmaterial.
  • Resekostnad till och från hemorten vid max fyra tillfällen.
  • Vissa resekostnader inom Västerbottens län.
  • Arbetsrum på museet och tillgång till husets resurser.
  • Boende arrangerat av Västerbottens museum.
  • Möjlighet till handledning av Alexandra A. Ellis, curator och samordnare på Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi.
  • En kontaktperson som hjälper till med kontakter och annat praktiskt.
  • Tillgång till Västerbottens museums fotoarkiv.
  • Att vara en del av en unik mötesplats för dokumentärfotografi i Sverige.
  • Erbjudande att vid projektets slut införliva arbetet i museets verksamhet.

Residensbostaden rosa huset. Foto: Alexandra A. Ellis

Förutsättningar

  • Du ska vara bosatt i Sverige.
  • Du har din egen kamerautrustning och dator.
  • Du skall vara i Västerbotten under de två månader residensvistelsen avser.
  • Du uppmuntras att under vistelsen presentera dig och ditt arbete för en allmänhet samt att vara involverad i det sammanhang som museet utgör.
  • Residenset bygger på den projektidé som presenterades i ansökningen.

Ansökan

  • CV
  • Portfolio (max 10 mb)
  • Projektidé (max 1500 tecken)
  • Ett personligt brev (max 1000 tecken) där du berättar om ditt fotografi
  • Referenser

Maila din ansökan till residens@vbm.se och ange diarienummer 51/23. Vi tar emot ansökningar både från enskilda personer och duos, var dock medveten om att stipendiet är en engångssumma och därmed delas.

Vi tar emot ansökningar på svenska och engelska.

Viktiga datum

  • Ansökan öppnar 1 mars 
  • Sista ansökningsdag 17 april 
  • Vi meddelar vem som tilldelats residenset senast den 8 maj 
  • Residensperioden pågår under två månader fördelat mellan 11 september – 21 december 2023 (dock inte v. 44 och 49) 

Juryn

Juryn, bestående av personer med bred kompetens och bakgrund inom området, väljer ut en kandidat bland ansökningarna. 

Årets jury:
Alexander Mahmood, fotograf Dagens Nyheter är fast anställd fotograf på Dagens Nyheter. Dessförinnan har han frilansat i ett decennium och arbetat både med text och bild i dokumentär form. Tillsammans med kollegorna Patrik Lundberg och Josefin Sköld vann han årets avslöjande i Stora journalistpriset 2021 för granskningen ”Barn till varje pris”, som granskade oegentligheter inom internationell adoption till Sverige.

Axel A Karlsson Rixon är fotograf och verkar inom samtidskonsten sedan tidigt 1990-tal. Hen var tidigare professor vid Akademin Valand, och har även en doktorsgrad i fotografi med avhandlingen Queer Community through Photographic Acts. För närvarande arbetar hen med ett projekt som undersöker/gestaltar lesbisk/queer/trans fotografi i Sverige och gör samtidigt ett gestaltningsuppdrag för Konstenheten VGR. Tills nyligen var hen ledamot i Bildkonstnärsfonden. Hen är verksam i Berlin, Göteborg och Los Angeles. 

Elin von Unge är etnolog, intendent och forskningssamordnare på Myndigheten för statens försvarshistoriska museer, Armémuseum. Hon disputerade 2019 på avhandlingen Samla samtid – insamlingspraktiker och temporalitet på kulturhistoriska museer i Sverige. Dessförinnan har hon arbetat på ett flertal museer med insamling, dokumentation och utställningsproduktion. 

Ingela Wall arbetar som museipedagog på Västerbottens museum. Hon använder aktuella fotografi-, konst- och temautställningar som bas för att skapa workshops för besökare, SFI-studenter samt skolgrupper i alla åldrar. Ingela Wall frilansar även som estradpoet och har över 15 års vana av scenpoesi och kreativt skrivande, något som hon tar med sig in i rollen som museipedagog. Flera av tidigare års residenter har valt att samarbeta med Ingela i sitt möte med museets publik. 

Oskar Östergren Njajta är verksamhetschef på det samiska kulturcentrumet Aejlies i Dearna/Tärnaby. Han är även aktiv som filmproducent, manusförfattare och regissör med utbildning från Umeå universitet, Sámi allaskuvla och Nordens Dokumentärfilmskola Biskops-Arnö. Östergen Njajta var medproducent till filmen Sami blood och är delägare i produktionsbolaget Bautafilm AB. Han är styrelseledamot i Viermie-K, Sámi Filmbmabargiid Searvvi och Internásunála Sámi Filbmainstituhtta. Östergren Njajta är också grundare av Dellie maa – Sápmi Indigenous Film & Art Festival. 

Klicka på bilden nedan för att läsa tidningen digitalt, eller ta dig en tur till museet för att hämta upp ett exemplar!