Rökhuset

Rökhus fanns på gårdar och i byar där det var gott om fisk och kött att röka. Varmrökning var ett sätt att konservera maten innan kylskåp och frys fanns. Att salta, torka eller syra maten var andra konserveringsmetoder. Det kött som röktes var nöt, får, gris och älg. Gammlias rökhus kommer från Röbäck i Umeå och flyttades till friluftsmuseet 1954. Byggnaden har en ålderdomlig konstruktion med sitt branta tak och låga väggar som för tankarna till järnåldersbyggnader i södra Sverige, exempelvis på Gotland och Öland.

Konservering

Sätten att konservera kött och fisk har varierat. De äldsta metoderna är en kombination av saltning, rökning och torkning. Rökens innehåll av livsmedelsbevarande ämnen i kombination med saltning, torkning och värmebehandling bidrar till konserveringen. Man skiljer mellan varmrökning som sker vid 70 grader eller högre under några timmar, och kallrökning som sker vid högst 30 grader under flera dygn. Varmrökningen är en tillagningsmetod och har endast en svagt konserverande effekt. Kallrökningen däremot är en konserveringsmetod.

Konstruktion

Byggnaden är rödfärgad och timrad i en våning med ett högt brant sadeltak med brädor i två lager, ett så kallat faltak. Stommen är av timmer och väggarna är låga med bilat timmer. Grunden består av hörnstenar och jordgolv. Det finns en tjärad brädlucka på östra sidan av byggnaden. Ingången är på västra sidan genom en tjärad bräddörr med liggande panel.