Wallmarksgården

Wallmarksgården – tidigare ibland kallad Burträskgården –  är en utvidgad parstuga, en ”tioknytt” eller framkammarstuga. Den kommer från Norra Renbergsvattnet i Burträsk socken. Två bröder Anders och Stefan Mårtensson timrade upp det stora boningshuset 1736 och högg in såväl årtalet som sina namn i ryggåsen.

År 1812 kom gården i den rika bonden och nämndemannen Anders Larssons ägo och blev kvar i Larssons släkt i mer än hundra år. Då spikades stående panel över timret och huset målades rött. Inuti  målades väggarna schablonmönster och på fri hand.

Konst på väggarna

Vid mitten av 1850-talet pryddes väggarna av konstnären Johan Wiklunds målningar med bland annat motiv från Burträsk kyrka. Då förvandlades framkammaren, längst till vänster, som tidigare bland annat innehållit smedja till husets högtidsrum med orgel och möbler som står där än i dag.

Köket var familjens allrum. Där kunde kvinnorna kärna smör, laga mat, karda och spinna, väva, sticka och ta hand om barnen. Männen slöjdade av de träämnen de förvarade under taket.

Köpt av Wallmark

Byggnaden inköptes till Gammlia 1943 av familjen Wallmark och uppfördes som den första delen i en planerad nordvästerbottnisk gård som motsvarighet till den sydvästerbottniska gårdstyp som börjat ställas i ordning med Jämtebölegården som bostadshus.

Planerna på två gårdstyper skrinlades dock av ekonomiska skäl. Så nu ingår både Wallmarksgården och Jämtebölegården i Gammlias kringbyggda bondgård.

När Wallmarksgården återuppfördes på friluftsmuseet beslöts att den skulle ges det utseende den hade omkring 1850, då gården fått sin huvudsakliga fasta och lösa inredning. Senare tillkomna vindsvåning och förstukvist togs bort. På grund av världskrig och bygge av ny museibyggnad dröjde det till slutet av 1950-talet innan Wallmarksgården kunde färdigställas.

Konstruktion

Stommen är av timmer och väggarna av bilat timmer med stående rödfärgad lockpanel och vitmålade snickerier. Taket är ett sadeltak med pannplåt med rund takved ovanpå plåten.

Vindskivorna på södra gaveln är profilsågade och det finns tre putsade och vitfärgade skorstenar. De betonggrund som byggdes under 1950-talet är efter restaureringen 2018–20 ersatt av en naturstensgrund.

Dörren är en gulmålad pardörr med överljus och är en fyllningsdörr med tre speglar i olika storlek per dörrblad. Den har en vitmålad portal, uppbyggda av pilastrar med bas stående på plintar och skaft i form av en förenklad baluster med ett doriskt kapitäl. Den avslutas med ett förenklat doriskt entablement med tandsnittsdekor. Byggnaden har tio småspröjsade tvålufts träfönster med mittpost, målade med bruten vit linoljefärg.