Kolonin

Erik Abel

I Norrland, hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstår att utnyttja det.

Axel Oxenstierna, greve och statsman, 1583–1654

Ända sedan 1600-talet har bruket av norra Sveriges naturresurser setts som självklart. Det började med statens gruvdrift i Nasafjäll, och en aktiv kolonisationspolitik. Med löften om skattelättnader skulle kustens befolkning förmås att bryta ny mark och försvenska inlandet. Staten såg på Norrland som en koloni. Både när det gällde naturresurserna och den samiska ursprungsbefolkningen.

Under förra seklet byggdes älvarna ut. Skogsbruket fick motorsågar och skördare, de stora gruvorna öppnades. Hela landets välstånd byggdes av den norrländska naturen. Samtidigt hamnade renskötarnas flyttleder och nybyggarnas jordbruk under vatten. I dag slukar gruvorna både byar och delar av städer. Enorma kalhyggen förändrar landskapet och vindkraftsparkerna breder ut sig.

Naturresurserna i norra Sverige står för en stor del av hela landets energiförsörjning. De skapar arbetstillfällen. Härifrån kommer stora inkomster från skog och gruvor. Resurserna blir än viktigare i omställningen till ett fossilfritt samhälle då skogen ska ge oss både byggnadsmaterial och biobränslen. Gruvornas metaller behövs i batterierna som ska laddas med el från vind och vatten.

I det pågående fotoprojektet Kolonin undersöker fotografen Erik Abel hur människor och natur påverkas där naturresurserna utvinns. Bilderna ställer frågan om norra Sverige fortfarande går att betrakta som en koloni.

Erik Abel presenterar sitt verk Kolonin som ingår i utställningen Människans natur.
Videoproduktion: Västerbottens museum.