Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi (SJCD)

Familj på perrong
Väntande vid järnvägsstationen, Vännäs 1952. Foto: Sune Jonsson/Västerbottens museum

Om SJCD

Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi (SJCD) är en del av Västerbottens museum och är uppkallat efter den framstående fotografen, filmaren och författaren Sune Jonsson (1930-2009), som under flera decennier var knuten till museet. Sedan invigningen i januari 2014 har SJCD snabbt blivit en nationell arena för det dokumentära fotografiet. SJCD lyfter fram dokumentärfotografer och filmskapare som idag arbetar med samma skärpa och framsynthet som Sune Jonsson en gång gjorde, som bryter ny mark med samma komplexitet och nyansering och på så vis skapar berättelser av största vikt för framtida generationer.

SJCD består i sin fysiska form av utställningshallar där samtida dokumentärfotografi och historiskt material visas, då i synnerhet med Sune Jonsson. Till verksamheten hör även ett residens, seminarier, workshopar och pedagogiska program för skolor och grupper, samt att utgöra en mötesplats för den dokumentära bilden där samtal och diskussion förs med utgångspunkt i aktuella samhällsfrågor.

SJCD visar både svensk och internationell dokumentärfotografi som på olika sätt belyser vår samtid och berättar om den med komplexitet och nyansrikedom. Vi strävar för att presentera utställningar som ligger i framkant inom den dokumentära genren, med en bred representation och ett stort utrymme för mångfacetterade perspektiv.

En annan viktig källa i den dokumentärfotografiska verksamheten är museets omfångsrika foto- och filmarkiv. Arkivet innehåller cirka åtta miljoner fotografier och negativ, samt ett stort antal dokumentärfilmer. Museet har även en anställd dokumentärfotograf, Petter Engman, som arbetar med längre och djupare dokumentationer som kan resultera i bland annat utställningar, bildspel och filmer.

Fotografin genomsyrar idag alla delar av samhället och det är av största vikt att museer slår vakt om den dokumentära bilden och dess utövare vilka annars kan riskera att hamna i skymundan i sin lågmälda och kunskapsmättade nyansrikedom. SJCD och Västerbottens museum vill vara en aktiv del i att stärka och utveckla dokumentärfotografin, och att följa det i sin tid.


Sune Jonsson

Svartvitt fotografi på Sune Jonsson taget av Curt Dahlgren år 1992.
Porträtt på Sune Jonsson år 1992. Foto: Curt Dahlgren

“Sune Jonsson” är för många inte bara ett namn. Det är närmast ett begrepp som står för en humanistisk bildsyn, präglad av respekt för människor och en djup förståelse och känsla för de spår dessa människor lämnat i det omgivande landskapet. 

Under ett halvt sekel har Sune Jonsson noggrant undersökt och beskrivit sin samtid, i artiklar, utställningar, böcker och filmer. Tid, engagemang och kunskap var grunden i all Jonssons dokumentation. Hjärtpunkten i hans dokumentära arbete är skildringarna av den enskilda människan, särskilt på den västerbottniska landsbygden och i dess odlingslandskap, men även småbrukarnas villkor i exempelvis Småland. Där har även funnits tid för utblickar till Kongo, New York, Prag, Bornholm och Kanada. 

Ett dokumentärt arbete vänder sig inte till den estetiske finsmakaren, den förströdde konsumenten, utan till människor med vitalt behov att öka sitt vetande, förvandla förmedlade miljöer, epoker, naturstycken till personligt erfarenhetsstoff, något att berika sitt eget inre landskap med. 

Nio funderingar kring 1/125-delen 

Sune Jonsson föddes 1930 i Nyåker, en stationsort vid Norra stambanan i Västerbottens län. Som 16-åring flyttade han med familjen till Bromma. Han intresserade sig för fotografi tidigt i livet och var som ung aktiv i Fotografiska Föreningen i Stockholm. Där bildade han vid 1950-talets mitt, gruppen ”7 stockholmare” tillsammans med flera namnkunniga kamrater. Gruppen ifrågasatte den rådande och ytliga fotoklubbs-estetiken och ville i stället realistiskt återge människans levnadsvillkor. Sune Jonsson blev gruppens tongivande ideolog. Genom manifestet Med fotografens kulturella himmelsfärd som anledning ville han ifrågasatta gängse normer och förhållningsätt inom den svenska fotovärlden och upphöja och betona fotografins roll i samhället. 

Efter högskolestudierna återvänder Jonsson till hembygden för några somrars volontärarbete på Västerbottens-Kuriren i mitten av 1950-talet. Här lades grunden till den uppmärksammade debutboken Byn med det blå huset som utkom 1959. Redan där hade han formulerat sin djupt personliga och nydanande dokumentära metod som givit honom en särställning i svensk fotografi, film och litteratur. Bland annat lät han skönlitterära texter samspela med de dokumentära bilderna och skapa en djupare berättelse om människorna och platsen. 

År 1960 inleddes det långa och fruktbara samarbetet med Västerbottens museum genom ett dokumentationsuppdrag om avfolkningen i Västerbottens inland. Arbetet resulterade i boken Bilder från den stora flyttningen (1964). År 1968 inrättades en tjänst som ”fältetnolog” vid museet, en i museisverige unik tjänst, vilken gav Jonsson frihet att arbeta med egna dokumentationsprojekt och också möjligheter att söka samarbeten utanför museet. 

Sune Jonssons arbete resulterade i en mängd utställningar, hela 24 böcker och 20 filmer. År 1993 tilldelades han det prestigefyllda Hasselbladpriset som innebar ett internationellt erkännande av hans livsverk. Han arbetade även aktivt för att bevara det fotografiska kulturarvet i framför allt Västerbotten. Västerbottens museum har tack vare denna insats en av de största lokalhistoriska fotografiska samlingarna i landet. 

Västerbottens museum innehar hela Sune Jonssons arkiv med negativ och fältmaterial från tjänsten, men även, sedan 2002, hans privata arkiv med negativ, diapositiv, av honom själv utförda originalkopior, kamerautrustning, hans privata fotobibliotek med mera, ett betydande kulturarv att förvalta.   

En film om Sune Jonssons författarskap.

Vi erbjuder till försäljning ett antal exklusiva utskrifter med Sune Jonssons motiv. Vilka motiv du kan välja mellan kan du se i galleriet lite längre ner på sidan.

Storlek: cirka 30x40cm
Pris: 2150 kr

Printarna kan köpas i Västerbottens museums shop.

Uppläsare: Marianne Folkedotter, berättarantikvarie på Västerbottens museum.

Sagan om Tilda ur Timotejvägen (34:14 )

Trastmannen ur Hundhålet (21:34)

Karlsson stänger ur Bilder från den stora flyttningen (5:44)

Den lille ur Byn med det blå huset (7:33)

1914 ur Stationskarl Albin E Anderssons minnen (13:36)

Vattenmänniskan ur Brobyggarna (54:16)

Sällskapet Sune Jonssons vänner vill medverka till att Sune Jonssons arkiv utvecklas och att dess material görs bekant och tillgängligt. Samtidigt vill Sällskapet uppmuntra till en utveckling av dokumentär fotografi i Sune Jonssons anda, och inte minst, söka bidra till att Sune Jonssons minne och verk hålls levande. Ytterligare information om Sällskapets verksamhet kan läsa om här på deras hemsida.

Böcker

Byn med det blå huset(1959) (ny omarbetad uppl. 1972, rev. uppl. 1989) 
Trots sin skönlitterära text och fiktiva ram kan debutboken beskrivas som dokumentär. Boken har koncipierats utifrån en återblickande fotografisk dokumentation av människor och miljöer i och omkring Nyåker, födelsebyn. 

Timotejvägen (1961) 
En fortsättningsbok om tre äktenskap i västerbottnisk bymiljö skildrade i nutid. 

Hundhålet (1962) (ny upplaga 2021) 
Noveller. 

Bilder av nådens barn (1963) 
En skildring av västerbottniska hemmiljöer präglade av den lågkyrkliga rosenianismens religiositet. 

Bilder från den stora flyttningen (1964) 
En skildring av avfolkningsbygder i Lycksele och Vilhelmina 1961–63. 

Bilder av Kongo(1965) 
Missionsförbundets hjälparbete bland nödens barn i Afrika. Ett besök 1963 i Kongo/Brazzaville. 

Sammankomst i elden(1966) 
Om pingströrelsens väckelsefromhet som den manifesterades särskilt under Lapplandsveckan i Husbondliden åren 1961–63. 

Bilder från bondens år(1967) 
En beskrivning av svenskt jordbruk 1966 från Tornedalen till skånska slätten till Lantbruksförbundets 50-årsjubileum 1967. 

Bilder från Bornholm (1967) 
En bildskildring med text av Henning Ipsen. 

Prag augusti 1968(1968) 
Ett planerat reportage om den ’fredliga revolutionen’ i Tjeckoslovakien blev i stället en rapport om den kommunistiska interventionen. Ett dokument ’mot glömskans tyranni’. 

Brobyggarna(1969) (ny uppl. 1989, 2012) 
Roman. 

Minnesbok över den svenske bonden(1971) 
Åren 1969–71 dokumenterades livet i den småländska byn Attsjö. Här framträder bilden av den svenske traditionelle småbrukaren och det kulturlandskap han skapat. 

Stationskarl Albin E. Anderssons minnen(1974) 
Roman. 

Jordabok(1976) 
Det västerbottniska odlingslandskapet som det framträder under årstidernas växling i kust- och mellanbygden åren 1971–76 skildras i detta dokumentära företag. 

Örtabok(1979) 
Resultatet av ett marknära studium visas i hans första bok med färgbilder, skriven tillsammans med hustrun Stina Jonsson. Tolv kapitel med blommor hemmahörande i skilda biotoper. 

Dagar vid havet (1981) 
Den västerbottniska kustens natur, ”det blottade skelettet på vilket alla kulturbärande marker vilar”, dokumenterad vid decennieskiftet 1980. 

Blombok(1983) 
Växtstudier i femton kapitel med färgbilder av örter, ris och träd, kulturhistoriskt kommenterade. 

Hemmavid(1986) 
En retrospektiv bildbok med inledning av professor Sverker Sörlin, utgiven med bidrag från LRF:s kulturråd. 

Tiden viskar – en småbrukarfamilj 1960–1990 (1991) 
Vad blev det av dem? Ett återbesök hos den familj i byn Baggård som skildras i ’Timotejvägen’, barnens egna familjebildningar i hemmabyn och andra trakter av Sverige. 

Sune Jonsson – Photographs by the recipient of the Hasselblad Prize (1993) 
Utställningskatalog med inledning av Rune Hassner. 

Jordgubbar med mjölk (1994) 
Ett dokumentärt fältarbete i färg som skildrar jordbruket i de sju svenska skogslänen, där odlingslandskapet förvandlas i snabb takt. 

Husen vid Himlastigen (1998) 
En dokumentation av de västerbottniska bönhusen och den krympande skaran av troende. Boken bygger på det dokumentationsarbete som Sune Jonsson genomförde 1993–97. 

ALBUM – fotografier från fem decennier (2000) 
Retrospektiv sammanfattning av ett livsverk. Sune Jonssons konstnärskap introduceras av författaren Gunnar Balgård. 

Och tiden blir ett förunderligt ting (2007) 
Ett retrospektiv med delvis ej tidigare publicerade bilder. Finns på engelska och ryska också. Nyskriven introduktion av författaren Gunnar Balgård. 

Livstycken (2014) 
Monografin Livstycken spänner över större delen av Sune Jonssons verk, från debutboken Byn med det blå huset via Bilder från den stora flyttningen till Och tiden blir ett förunderligt ting. Texten är skriven av Val Williams, Professor of History and Culture of Photography vid University of the Arts London och tidigare curator vid Hasselblad Center.  
Boken, som även finns på engelska, Life and Work, är den största retrospektiv över Sune Jonssons livsverk som har gjorts. Hans bildvärld befolkas av människor som kan tyckas avlägsna, men de befinner sig bara några decennier bort. Bilderna är viktiga dokument men också tidlös poesi.  
 

Filmer

”Dagbok från Granån” (1964
Bäckflottning i ett biflöde till Öreälven.” 

”Livet på kronotorpet Brännsjöåsen”(1965) 
En stillbildsfilm om livet på ett kronotorp i Fredrika, grundad på Kurt Sundbergs teckningar i Torpet Åsen på Brännsjöskogen. Med korta sekvenser om Kurt Sundberg. 

”Ett småbrukarår”(1969-70) 
Arbetsåret på Irene Nilssons småbruk i Varpsjö, Åsele. Skildrat i tre delar om ca 50 min. vardera. Den första stora samproduktionen med SVT, stödd av Svenska Filminstitutet. 

”En arbetarby vid Norrlandskusten”(1972) 
En stillbildsfilm om livet i sågverkssamhället Renholmen, Byske, grundad på bygdefotografen Johan Herman Fahlgrens bilder i Västerbottens museums arkiv. 30 min. 

”Bränna tjära”(1973) 
En tjärdal byggs och bränns i Svanträsk, Arvidsjaur. 35 min. 

”Storhässjan i Borgsjö” (1973) 
En film om hur en kornhässja används och om korntröskning på Edor Nilssons gård i Borgsjö, Åsele. 32 min. 

”Skohö”(1974) 
Maria Björkvall, Djupfors, Sorsele, bereder skohö och visar användningen. 

”Dra och spinna tenn”(1974) 
Maria Björkvall demonstrerar hur den platta tenntråden för sydsamisk tenntrådsslöjd tillverkas. 

”Ett fiskarår”(1974–78) 
Fiskaren Helge Sundströms arbetsår i Rovågern, Täfteå. Filmen omfattar fem delar, vardera mellan 50 och 60 min. 

”Med lass till kvarn” (1976) 
En miljö- och arbetsbeskrivning från den gamla, ursprungligen vattenturbindrivna, kvarnen i Norsjövallen. 25 min. 

”Vatten för växande”(1980) 
Om ängsbruk med översilningsbevattning i Peneda-Gerés, Portugal. Filmad tillsammans med Per-Uno Ågren och senare visad i SVT. 

”Vidjetrygor”(1981) 
Tillverkningen av folktrygor hos Albert Lindgren, Tvärsele, Dorotea. 32 min. 

”Rönnasken”(1981) 
Anna Björeman, Ljungdalen, tillverkar en ask av rönnbark. 28 min. 

”Träskidor från Tegsnäset” (1981) 
Tillverkningsprocessen i Ludvigssons skidfabrik i Tegsnäset, Vindeln. 50 min. 

”Barnens Dag; God jul; Invigningen av Täfteåborg” (1983) 
Tre så kallade trivialfilmer. 

”Nättingfiske” (1984) 
Nättingfisket i Rickleån, Bygdeå. 35 min. 

”Ett bondeår i norr” (1985–87) 
Tvåfamiljsjordbruket – Gösta och Henrik Holmberg – Fäboda, Robertsfors, skildrat i tre delar. Varje del 50 min. 

”Skidmakaren från Gielas”(1988) 
Björkskidor tillverkas av Alfred Israelsson, Gielas, Tärna. 52 min. 

”Fjällbonden” (1989–92) 
Arbetsåret på fjällägenheten Blomhöjden, Frostviken, skildrat i två delar. Varje del 50 min. 

”Norrländskt minneslandskap” (1998) 
En film om arbetet med en siläng i byn Rödvattnet, Solberg. 40 min. 


Galleri

suneprint_01-1024x832

Bild 1 av 18

1. Johan Engman med sin Dürer-monografi på esperanto, Djupsjönäs, Nordmalings kn, 1957


Residens

Slöjdaren, även kallat “Rosa huset”, är där residenten bor.

SJCD utlyser varje år ett två månaders residens i Västerbotten för fotografer och filmskapare bosatta i Sverige. Syftet är att främja den dokumentära bilden, dess utövare och verka för samtidsdokumentation. Med residenset vill vi också stödja utforskandet av och möjligheterna med dokumentärfotografi.

Ansökan är öppen under mars månad och vistelsen sker under hösten samma år. En jury bestående av personer med bred kompetens och bakgrund inom området väljer ut en kandidat bland ansökningarna.

I residenset ingår ett stipendium för att täcka arbetstid och arbetsmaterial, resekostnader, boende i Rosa Huset på museiområdet och handledning av curatorn för SJCD. Vistelsen ska resultera i påbörjandet eller genomförandet av ett dokumentärt projekt i Västerbotten.

Tidigare residenter

Skogslandskap vid Lillsele, Vindeln.
Skogslandskap vid Lillsele, Vindeln. Foto: Erik Abel

Årets residens undersöker kolonialismens påverkan på relationen mellan människa och natur

Årets residens vid SJCD på Västerbottens museum till hösten blir Erik Abel! Han kommer att under två månader arbeta från det rosa huset på Gammlia friluftsmuseum med sitt projekt Kolonin.

En samstämmig jury fattade beslutet med motiveringen:

Med ett starkt bildmaterial, både dokumentärfotografiskt och journalistiskt, så ser vi fram emot att Erik Abel kommer skildra den viktiga samhällsomvandling som sker i samband med kolonialism och spåren av den. I hans bildvärld skildras relationen mellan människa och natur och i projektet Kolonin visar Abel hur denna relation söndras på de platser i norra Sverige där storskalig utvinning av naturresurser sker i allt snabbare takt. Abel följer upp och inspireras av Sune Jonssons etnografiska förhållningssätt att rikta kameran mot omgivningen och belysa förändringar som framhåller fotografiets särskilda styrka som samtidsdokumentation.

För Abel, som också är frilansande pressfotograf, har resor över hela norra Sverige givit honom möjligheter att under många år kartlägga och dokumentera storindustrins historiska och pågående brutala råvaruutvinning och hur det påverkar de människor som lever där det händer. Residenset ger honom möjlighet att arbeta med det stora antal fotografier han tagit, men också tid att fördjupa sig i textarbetet till den bok han planerar göra. Ett gediget och digert foto- och textbaserat projekt som genom residenset får tid till fördjupning av den mänskliga dimensionen samt färdigställande av berättelsen om hur ett redan koloniserat landskap, där bland annat den samiska livsföringen marginaliseras och hotas, ska ge plats för än mer exploatering. Kolonin är ett viktigt tidsdokument, en berättelse som växlar mellan en direktrapport från enskilda individers utsatta läge och hela planetens och vår samtids utsatthet, ett rop som inte kan vänta med att få höras och bemötas. 

– Det känns helt fantastiskt. Inte minst för att residenset bär Sune Jonssons namn. Han har länge varit en stor förebild och inspirationskälla för mig, både för sitt sätt att närma sig de människor och ämnen han fotograferade och för hans sätt att kombinera bild och text.

Erik Abel, 2023.

Porträtt på Erik Abel.
Erik Abel.

Om residenset
För sjätte året driver SJCD ett residens för fotografer och filmskapare. Syftet är att främja den dokumentära bilden, dess utövare och verka för samtidsdokumentation. Med residenset vill centret också stödja utforskandet av och möjligheterna med dokumentärfotografi. I residenset ingår förutom ett stipendium på 40 000 kr även handledning av Alexandra A. Ellis, curator och samordnare på SJCD, boende i rosa huset på Gammlia, tillgång till arkiv och personal som finns verksam på Västerbottens museum.

Årets jury består av
Alexander Mahmood, fotograf Dagens Nyheter, Axel A Karlsson Rixon, fotograf, Elin von Unge, etnolog, intendent och forskningssamordnare på Myndigheten för statens försvarshistoriska museer, Armémuseum, Ingela Wall, museipedagog på Västerbottens museum, Oskar Östergren Njajta, verksamhetschef på det samiska kulturcentrumet Aejlies i Dearna/Tärnaby. 

Vid omröstningar där en jurymedlem var kollega med sökande så arbetade juryn transparent och möjlighet gavs att inte delta i omröstningar. 

Svartvitt porträtt av Albert Sten.
2022 års resident Albert Sten. Foto: Ellen Sten

Ägande, arv och skog undersöks när ny resident tar plats i höst

Nu är det klart vem som blir 2022 års resident på Sune Jonsson Centrum för Dokumentärfotografi (SJCD) vid Västerbottens museum. Under hösten är det fotografen Albert Sten som under två månaders tid kommer att utveckla sitt projekt i samarbete med museet.

En samstämmig jury fattade i fredags beslutet med följande motivering:

Genom ett utforskande av skogen emellan vardag och dröm, lyfter Albert Sten fram det poetiska som potential i dokumentärfotografi och sätter fokus på plats, minnen, arv, samtid och utveckling. En fotograf i början av sin karriär som söker där han står och på ett mycket lovande vis låter tidigare arbeten förgrena sig i nya. Projektet ”Arvsmassa” befinner sig i en korsväg mellan humor och allvar. Med en kombination av arkivmaterial och eget skapande under residenset ämnar han utforska skogen, den stundande utvecklingen och dess centrala roll i historien och samtiden. Utan historisk kunskap blir navigering i samtiden svår, historien genomsyrar samtiden och hjälper oss att förstå var vi kommer ifrån, vilka vi är och var vi är på väg. Projektidén har potential att ta både fotograf och samtidsdebatt till den mångbottnade och lokalhistoriska plats som skogen är och varit, liksom leda till nya tankegångar hos betraktaren. Juryn ser fram emot en djupdykning bland träd och tradition, produktion och reproduktion.

Albert sten är verksam fotograf i Stockholm. Under tiden som resident i Umeå kommer han utveckla sin projektidé med utgångspunkt i frågor om ägande, arv och människans självbild i relation till naturen. Fokus ligger på hur skogen i Sverige har spelat och spelar en stor roll i vår vardag både ekonomiskt, politiskt och mytologiskt.

Det känns väldigt hedrande och spännande! Jag hoppas få tid att fotografera och experimentera med hur fotografi och arkiv kan mötas. Även att få möjlighet till att utforska en fascination för relationen till skogen som jag intresserat mig för under en längre period. Det ska bli roligt att se mer av Umeå och ta del av arkiven och den kunskap som finns på Västerbottens museum, säger Albert Sten.

Albert Sten

Mer om residenset

För femte året driver SJCD ett residens för fotografer och filmskapare. Syftet är att främja den dokumentära bilden, dess utövare och verka för samtidsdokumentation. Med residenset vill centret också stödja utforskandet av och möjligheterna med dokumentärfotografi. I residenset ingår förutom ett stipendium på 40 000 kr även handledning av Alexandra A. Ellis, curator och samordnare på SJCD, boende i rosa huset på Gammlia, tillgång till arkiv och personal som finns verksam på Västerbottens museum.

Årets jury består av Alexander Mahmoud, fotograf på Dagens Nyheter, Clara Bodén, filmskapare och producent, Helga Härenstam, konstnär och fotograf, Maryam Adjam, etnolog och forskare samt Sofia Wendt, fotoantikvarie vid Västerbottens museum.

Bilden föreställer en närbild på en persons öga, ögonbryn och näsrot i profil som delvis skuggas av fönsterpersienner.
Foto taget från Amra Hecos film “Catching Snowflakes”.

Amra Heco blir 2021 års resident

Dokumentärfilmaren Amra Heco tilldelas 2021 års residens vid Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi för att undersöka hur olika aspekter av migration kan gestaltas och uppmärksammas. Sedan 2017 har Amra Heco besökt Jörn i norra Västerbotten där hon filmat flyktingar som väntar på svar från Migrationsverket. Heco ska använda residensvistelsen vid Västerbottens museum i Umeå till att klippa sin film Catching Snowflakes, och kommer även att undersöka hur filmen ska kunna verka i ett bredare sammanhang för att lyfta fram flykting- och migrationsfrågor.

Porträtt på Amra Heco med rött uppsatt hår och en sjal runt halsen med grafisk mönster.
Porträtt på Amra Heco. Foto: Maja Topcagic

Juryn som har bestått av Josefine Furu, fotoantikvarie vid Västerbottens museum; Maryam Adjam, etnolog, Uppsala universitet; Oskar Östergren Njajta, dokumentärfilmare samt fotograferna Hannah Modigh och Jens Olof Lasthein motiverar sitt beslut att utse Amra Heco till stipendiat 2021 på följande vis:

Genom en ömsint och personlig skildring av hur flyktens tillvaro tar plats i Västerbotten, lyfter Amra Heco fram väntan som erfarenhet och tillför platsen lager av förbisedda minnen. I en tid där flyktingvolymer står i fokus, lyckas hon fästa blicken vid människan och hennes erfarenhet av en pågående vardag och dess flyktighet, av väntan och de drömmar den bjuder på.

I verket “Meditation on a triptych” problematiserar hon det dokumentära berättandet, genom att sammanväva det med skilda minnen och blickar. Genom att kombinera det vardagliga med det suggestiva i “Catching Snowflakes”, och avstå från självklara kopplingar mellan bild och berättelse, öppnar hon åter upp för oväntade tankesprång i en betraktarens inre bilder.

Projektet fokuserar ett utforskande av de sätt på vilka migrationens erfarenheter och minnen tar plats i Västerbotten och kan därigenom aktualisera deras bäring för samtiden och främja ett bevarande av liknande erfarenheter genom samtidsdokumentation.

Amra Heco är född 1980 och bor på Öland. Hon har en masterexamen i dokumentärfilm.

Archival Excavations.

Två residenter till SJCD år 2020

Två filmare i samarbete, Klara Björk och Jyoti Mistry, har tilldelats Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografis residens för 2020 för projektet Archival excavations: Searching Sámi Stories. Utspritt på flera resor under hösten kommer de två att inleda ett långsiktigt projekt i Västerbottens län. Projektet är ett gifte mellan arkivforskning och konstnärlig strävan som tar sig an familjeband, släkthistoria och koloniala strukturer.

Juryns motivering:

Genom att vända sig till, och använda sig av, äldre dokumentärt fotografi- och arkivmaterial tar Klara Björk och Jyoti Mistry sig an frågor kring familjeband, släkthistoria och koloniala strukturer på ett sätt som känns mycket angeläget. Med arkivet som utgångspunkt utforskar filmarna de minnen som behöver återtas, berättelser som ingen hört eller sett och visar på de berättelser som genom historien blivit utelämnade.

Juryn ser fram emot att få ta del av Klara Björks och Jyoti Mistrys sökande efter nya berättelseformer och en estetik som kan fånga en flerskiktad historia, ett förflutet som via personliga kopplingar och genom konstnärliga forskningsmetoder möter museets arkiv och dess samlingar. Juryn ser med glädje framemot att se duon kombinera arkivmaterialet med eget nytaget material i detta svindlande projekt som försöker avslöja berättelsen innanför/inuti och därigenom skapa en egen ny berättelse – just nu, just här. En berättelse som i högsta grad beskriver vår samtid, då historien alltid är något vi alla på ett eller annat sätt måste förhålla oss till.

Archival excavations: Searching Sámi Stories
I projektet som placeras i Västerbottens län, mitt i Sápmi, omprövar Klara Björk och Jyoti Mistry den geografiska platsens historia och den politik som har format den. Med dekoloniala perspektiv tittar de på hur kunskap är konstruerad; hur makt, historiska och politiska förhållanden formar kunskap som sedan normaliseras. Genom att avslöja hur historien är skriven ur kolonimaktens perspektiv, framträder nya och mer komplexa historiska berättelser.

Projektet utgår från både ett personligt och ett politiskt plan. Klara Björk rör sig mellan sitt eget släktträd och större politiska händelser. Det som har hänt/händer i Västerbotten är ett mikroperspektiv av det större svenska koloniala projekt som exploaterat/exploaterar Sápmi. För Jyoti Mistry är arkiven en plats att undersöka och utforska för att konstruera alternativa möjligheter. Via arkiven värnas de berättelser och personer som finns i historiens gränsland.

Björk och Mistry har inlett ett samarbete med Aejlies, det samiska kultur- och resurscentrumet i Dearna/Tärnaby, som planeras fortlöpa under hela residensperioden.

Vilka förväntningar och förhoppningar har ni på residenset?

– Att få den här möjligheten till koncentrerat arbete vid Västerbottens museum och tillgång till arkivet ger oss en fantastisk grund att utveckla våra kreativa projekt utifrån. Vår förhoppning är att detta är början på ett långsiktigt samarbete som rör sig i hela Västerbotten och som kan engagera dess invånare på olika sätt. Intentionen är att synliggöra individuella och kollektiva berättelser ur lokala specifika perspektiv för att förstå ett större sammanhang som involverar människor, land och politik och format den tid vi lever i idag.

Vad är den främsta drivkraften i ert arbete?

– En av drivkrafterna bakom det här projektet handlar om att undersöka och utmana dominerande berättelser om svenskhet.  Idag lever vi i konsekvenserna av historien och historieskrivningen och även om vi inte kan ändra det som skett i det förflutna, kan vi synliggöra erfarenheter och perspektiv som saknats eller inte fått erkännande och som erbjuder oss nya sätt att se på det förgångna. Bilder och röster som bättre fångar den mångskiktade komplexa historien.

Klara Björk är proprefekt och programansvarig för masterprogrammet i Film på HDK-Valand vid Göteborgs universitet. Hon är också producent och partner i produktionsbolaget Filmkreatörerna och har en omfattande produktion bakom sig, både som producent och regissör, av dokumentärer, kortfilmer och installationer.

Läs mer här om Klara Björk.

Porträtt av Klara Björk.

Jyoti Mistry är filmmakare och professor i filmisk gestaltning på HDK-Valand vid Göteborgs universitet. Hon har gjort kritikerrosade filmer i flera genrer och har också en omfattande lista av publikationer bakom sig om band annat konstnärlig forskning samt frågor om identitet, ras och genus. I hennes konstnärliga praktik ingår ett utforskande av minnen genom arkiv och deras koppling till bredare politiska frågor.

Läs mer här om Jyoti Mistry.

Porträtt av Jyoti Mistry.
Jyoti Mistry. Foto: Dorotea Tuch
Porträtt av Salad Hilowle.
Salad Hilowle. Foto: Anders Ahlgren

Resident 2019

Juryn har fattat sitt val, och skriver i motiveringen:

Salad Hilowle (f. 1986) ges Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografis residens 2019 för att arbeta med projektet Suedi-Morian – ett undersökande av den afrikanska diasporan i Sverige. Projektet, som tar utgångspunkt i fotografiskt arkivmaterial som sätts i relation till samtiden, ger röst åt en ofta marginaliserad grupp på ett komplext och intressant sätt.

Hilowles konstnärliga praktik rör sig mellan samtidsdokumentation, videokonst, fotografi, skulptur och screentryck vilket utmanar gängse föreställningar om vad dokumentärfotografi kan vara. Genom sitt arbete under residenset i Västerbotten kan hans praktik också bidra med nya impulser och nätverk i regionen, både konstnärliga och sociala.

Juryn vill uppmuntra denna nya röst inom samtidsdokumentation att utforska möjligheterna med, och gränserna för, dokumentärfotografi.

Salad Hilowle, vilka förväntningar och förhoppningar har du på residenset?
– Det ska bli så kul att gå igenom arkivmaterialet som finns på Västerbottens museum. Att få göra detta residens känns som a dream come true för en person som älskar att hitta andra narrativ än storstädernas. Jag är från Norrland och mitt hjärta vurmar för Norrland. Jag vill hitta mikrohistorier som man kanske inte har hört tidigare eller har kännedom om. Men lika viktigt är att människor från Västerbotten ska få känna sig delaktiga. Mitt drömscenario är att de ska känna igen sig i verket.

Vad drivs du av i ditt fotografi?
– Jag drivs av andra narrativ än de gängse. Vardagen. Andra bilder som man inte är van vid.  Att ifrågasätta fotografi men lika mycket höja fotografi som en av de viktigaste konstformerna.

Salad Hilowle har en kandidatexamen från Konstfack. Han bor i Stockholm, är uppväxt i Gävle och har rötterna i Somalia.

“Utan titel” från serien “Mother’s song”. Foto: Maria Mäki

Resident 2018

Den första mottagaren av Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografis vistelse- och arbetsstipendium har nu utsetts. En enig jury valde Maria Mäki bland ett fyrtiotal sökande.

Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi på Västerbottens museum i Umeå möjliggör för fotografer att arbeta med längre dokumentära projekt och utlyser därför ett residens – en vistelse i Västerbotten om två månader under våren 2018 för att koncentrerat kunna arbeta med ett specifikt projekt.

Juryns motivering till valet av Maria Mäki:

Med ett personligt bildspråk och undersökande metoder som rör sig mellan det traditionellt dokumentära och det iscensatta lyfter Maria Mäki ett ämne som riskerar att falla i glömska. Genom att dokumentera det finska i Västerbotten belyser hon identitet och integration i ett längre perspektiv. En spännande ambitiös dokumentation som inbjuder till delaktighet och samarbete, med hög grad av angeläget kopplat till både pågående 100-årsjubileum för Finland och till samtidens frågor om migration och identitet.

Ett projekt där fotografens egna bakgrund i kombination med ett gediget konstnärligt uttryck kan öppna dimensioner som hittills inte avtäckts hos den finska befolkning, vars erfarenheter och livsperspektiv bör skrivas in i en bredare Västerbottensberättelse.

Juryn ser fram emot att ta del av och få kunskap om ett stycke samtidshistoria samt hur detta projekt gestaltas.

Maria Mäki flyttade till Sverige för tre år sedan och har sedan dess intresserat sig för de finländare som bott i Sverige under decennier och deras upplevelser kring språk, självbild och integration. Hon kommer under sin vistelse i Västerbotten att dokumentera någon av dessa personer och i arbetet kombinera ljud, stillbild och rörlig bild. Genom att använda Västerbottens museums arkiv i projektet vill hon också lägga till historiskt material från den tid då finländarna migrerade till regionen.

– Jag tror att projektet jag vill genomföra är viktigt, det är angeläget att samla några av dessa historier som en del av min nations kulturarv. Residenset ger mig de resurser, tid och stöd som jag behöver. Mest av allt hoppas jag att jag kan utveckla min personliga stil som visuell berättare. Ibland funderar jag på vad jag skulle göra istället för att fotografera. Hittills har jag inte kommit på något bättre! Det som driver mig är nyfikenhet. Kameran är ett verktyg som uppfyller mitt behov av att utforska omgivningen och reflektera det inre jaget. Bland annat är jag intresserad av att träffa olika människor och lyssna på deras livsberättelser. Estetiskt jagar jag en skör kombination av ljus och skugga, och jag är nöjd när jag fångar atmosfären.

Maria Mäki är född 1981. Hon är bosatt i Kvissleby i Västernorrland och arbetar i både Sverige och Finland.

Aktuella utställningar


I hästen fanns själ och frändskap 

31 januari 2024 — 31 december 2024

Bild av Lennart Nilsson

Super Sight – Att se världen genom tekniken

22 oktober 2023 — 7 april 2024

Kalendarie


Nyheter SJCD

.
Rulla till toppen