Max Safir

Alltid nära döden

Max Safir, född 1925 i Kielce, Polen.

Mina föräldrar hade åtta barn. I början av kriget placerades vår familj i gettot. Min bror och jag skickades till tvångsarbete. Vi tillverkade ammunition. Resten av familjen försvann i dödslägren. Ingen överlevde. Efter en tid blev min bror för svag och kunde inte arbeta. Han fördes bort inför mina ögon. Jag såg honom aldrig mer. Jag förflyttades till Birkenau, deltog i dödsmarschen och hamnade i ett läger i Österrike. Vi befriades av amerikanerna den 6 maj 1945. 1947 begav jag mig till Israel där jag träffade min fru. Vi kom till Sverige eftersom min frus syster var här. Vi har två barn och sex barnbarn.

Personligt budskap
”Berättelserna måste bli ihågkomna, inte bara de överlevandes historia, utan även minnena efter dem som dog och inte har någon röst.”