Dokumentation: I 20 & K 4: Perspektiv på regementsstaden
2019
För inte så länge sedan var Umeå en militärstad med två stora regementen, I 20 och K 4, som satte sin prägel på staden. I december 2018 öppnade museet en utställning med föremål från det numera nedlagda Västerbottens Regementes Museum. Samtidigt lät vi utställningen bli en plats för insamling av berättelser och minnen för att få in människors historier från regementstiden samt för att vidga perspektiven på regementshistoria.
Hur var det till exempel att arbeta på regementet som kvinna?
Vad berättar vapenvägraren?
Hur upplevdes den militära miljön för personer utanför heteronormen?
I samband med utställningen och insamlingen gjordes en stor minnesinsamling i form av nedskrivna berättelser och ett antal inspelade intervjuer finns bevarade i museets arkiv. Lyssna på fd hovslagaren, den som arbetade fackligt i lumpen, barnet till regementsbageriets chef, Blå stjärnorna och många andra!
En fredagsmorgon hade med tåget kommit en ynklig Stockholmspojke medförande intyg och skickats till sjukhuset. Av intyget framgick att han var socialt utslagen, saknade arbete, var medåkare i raggarbil med sprit och narkotika. Med andra ord klart frikallningsintyg, varför jag sade att jag tar med mig ditt intyg till personalavdelningen omgående. Kommen tillbaka med den utskrivna frisedeln kallades han in och stod med skallrande ben vid dörren och mottog beslutet. Då gick han till min stora förvåning fram till mig, tog mig i hand och tackade. Lättad kunde han redan samma dag återvända till huvudstaden. En gång fick samma besked omvänd verkan. En gosse från inlandet hade av befälet bedömts inte kunna anförtros vapen, var- för han frikallades. En förtvivlad mor ringde och var besviken, eftersom man hade hoppats att gossen skulle få ett år att mogna på sig och bli riktig karl i det militära, men så blev det nu inte.
– Bertil, högste läkare vid I20/K4 1970-tal
Jag minns hur jag som barn, runt 1945 boendes på Pilgatan, sprang upp till Storgatan när vi hörde att regementet var på hemväg från övning eller uppdrag. Rasslet från vagnar och ibland hästhovar gjorde intryck. Ibland föregicks tåget av musik.
– Birgitta, Umeå, f. 1937
Jag gjorde militärtjänst på I 20. Det var positivt att man kunde åka hem på Skördepermiss. Jag trivdes bra på I 20. Sen blev jag och en grupp placerade på helikopterskolan i Boden. Det var också lärorikt. Vi fick mycket bra mat. Köttsoppa. Ärtsoppa. Pannkaka. God mat. Vi hade vapenvård och bra utbildning om närstridsvapen. Vi åkte skidor på I 20-spåret.
– Curt, f. 1942
När hästarna passerade på Västra Esplanaden, där vi bodde, sprang min mor ut med spade och hink och samlade hästskit som gödsel till odlingarna i sommarstugan.
– Ulrica, f. 1954
I regementsbageriet
Lottakåren
Antimilitaristisk aktion vid det tidigare regementet I20
