Uteområdet

Den gamla liden blev Gammlia

I slutet av 1910-talet togs beslut om att iordningställa en folkpark med friluftsmuseum och idrottsplats i det som då var Umeås nordöstra utkant. Parken skulle ligga högt med utsikt över staden, och idrottsplatsen nedanför sluttningen.

Hembygdsföreningen utlyste en namntävling, vinnande förslag blev ”Gamli” som skrevs om till ”Gammlia” – den gamla liden eller sluttningen. Idrottsplatsen hette länge Gammliavallen, och den intilliggande sporthallen från femtiotalet, benämndes under en tid Gammliahallen.

Tämligen omgående efter att beslut fattats började entusiastiska medlemmar i hembygdsföreningen samla in byggnader och föremål till friluftsmuseet. En förebild var naturligtvis Skansen i Stockholm.

Friluftsmuseet på Gammlia är en bit av Västerbotten som det kunde ha sett ut förr. Vid en första anblick ser det ut som en idyll med rödmålade stugor, husdjur och folkmusik. Vid sidan om idyllen är området också en bit samlad västerbottenshistoria, och en källa till kunskap om ett samhälle vars villkor emellanåt kunde vara hårda.

Under sommaren går djur i hagarna och stugvärdar finns i gårdarna som berättar och visar. Hästskjuts och brödbak. Då är det också tätt mellan utomhusarrangemangen på museet: veteranbilsaftnar, folkmusik, berättarföreställningar, midsommarfirande och höstmarknad.

Höst, vinter och vår är det  lugnare på området, men ingalunda alldeles insomnat. I december är det julmarknad och i mars går den samiska veckan av stapeln med aktiviteter och arrangemang såväl ute bland stugorna som inne på museet.