På avstånd

Tiden är ett synnerligen centralt begrepp inom fotografin. Kanske var Sune Jonsson rentav mer upptagen med att fundera över detta än många andra fotografer. Ett förunderligt ting tyckte han att den var, tiden. Den korta tiden, den knappt skönjbara 1/125-delen av en sekund när kamerans slutare står öppen. Men likväl den långa, som mäts i dagar, år och liv. Ibland beskrivs fotografiet som ett fruset ögonblick, ett stycke stoppad tid, som att fotografen fångat något i flykten. I Sune Jonssons bilder kan det ibland i stället tyckas vara så att det inte är tiden som stannat, utan att det som äger rum och pågår liksom tagit en paus framför hans kamera. Som om han stått och väntat en tid, inte skyndat på, men avvaktat. Tid kan beskrivas som avstånd, och lika karakteristiskt som det stilla livet är i Jonssons fotografier, är det rumsliga avståndet till dem han avbildar. Han tränger sig inte på, avslöjar inte människan in i minsta i detalj. Kanske skulle vi kunna säga att han i sitt fotograferande befinner sig på respektfullt avstånd.