Västerbottens första bil – lyxåket som blev en flopp!

Av: Maine Wallentinsson,
museipedagog på Västerbottens museum

Västerbottens första bil var ett impulsköp efter en semester i södra Tyskland för 122 år sedan, och den bär på en väldigt speciell och tragikomisk historia. Apotekaren i Lycksele, Herr Hedin, betalade en förmögenhet för att få ett bekvämt och snabbt tjänstefordon för resor i länet. Vägarna i Västerbottens inland var dock inte i ett sådant skick att han kunde använda bilen. Den förblev i princip oanvänd, och har sedan 1928 ingått i Västerbottens museums samlingar.

År 1900 besöker apotekaren i Lycksele, Jon H:son Hedin, en kurort i södra Tyskland. Där kom han för fösta gången i kontakt med den nya uppfinningen automobilen! Han blev väldigt imponerad och tänkte att det vore bra för honom att ha ett sådant snabbt och bekvämt fordon när han skulle hämta apoteksvaror i sitt medicinförråd i Vindeln, 7 mil från apoteket i Lycksele.

När han på hemväg från Tyskland passerade Stockholm, passade han på att provköra en bil av märket Benz Viktoria. Han blev så nöjd med provturen att han slog till och gjorde en beställning. Bilen kostade 5 000 kr, vilket motsvarar drygt 300 000 kr idag. Den skulle sedan levereras med tåg.

Oanvändbar redan från start

Efter en tids väntan så kom den stora dagen när bilen anlände. Den blev dock inte som herr Hedin hade tänkt sig. Han tog emot bilen vid järnvägsstationen i Hällnäs och påbörjade jungfruresan mot Lycksele. Men han kom inte långt innan bilen körde fast! Vägen till Lycksele var bara en kärrväg och bilens smala däck sjönk ner i leran ända till navet! I stället för att köra bilen hem, fick han bogseras av en häst de dryga 6 milen till Lycksele.

Vilket bakslag! Att komma med sin nya bil – dragen av en häst! Det var ju just det man skulle slippa med en automobil. Och eftersom alla landsvägar var i samma dåliga skick, så kunde han inte använda den som transportbil mellan medicinförrådet i Vindeln och apoteket i Lycksele som han hade planerat. Det var verkligen ett misslyckat köp. Han körde dock bilen några gånger på de stenlagda gatorna inne i samhället, men det berättas att ”bilen skrämde både barn och djur med sitt buller och dån”, så den stod mest i garaget.

Det var inte bara Lyckseleborna som var skeptiska till det nya fordonet. Den allmänna inställningen i Sverige vid sekelskiftet 1900, var att bilen var en onödig och farlig uppfinning. En bil som visades på Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897 fick bara köras före klockan 8 på morgonen och efter klockan 22 på kvällen för att inte störa hästtrafiken och de gående. År 1900 stod att läsa i en dagstidning: ”Inga automobiler i Hudiksvall. Sådana fordon ska förbjudas på gator och vägar, säger landshövdingen”. År 1907 kunde man läsa i Svensk motortidning: ”Gud skapade hästen till människans nytta och djäfvulen uppfann automobilen till människans fördärf. Den utpräglade automobilisten måste, så föreställer jag mig, med tiden blifva trög till förståndet och retlig och nyckfull till lynnet och i långt framskridet stadium måste automobilåkandet öfergå till mordmani”.

Från nymodighet till museiföremål

Bara 20 år senare dog Herr Hedin, och 1928 skänkte hans änka, Ingeborg Hedin, bilen till Västerbottens museum. Den fraktades med lastbil till Umeå och den var redan då väldigt omodern. Fru Hedin följde med och överlämnade bilen till länsmuseet. I gåvobrevet skriver hon bland annat:  ”Att det är Västerbottens första bil, tror jag mig säkert veta, men jag vill minnas att min make påstod, att det var Norrlands första bil norr om Gävle.”

Bilen har varit i bruk vid två tillfällen sedan den kom till Västerbottens museum.  Den första gången var vid Barnens dagfirandet 1930. Den kördes då av den dåvarande museichefen Holger Möllman – Palmgren i paradtåget på stan. Bilen var då bara 30 år gammal, men sågs som en nästan löjeväckande raritet. Den tekniska utvecklingen hade gått väldigt snabbt framåt. Så här beskrevs händelsen i tidskriften Västerbotten 1930:

”Den gamla bilen med dess tidstroget kostymerade passagerare väckte berättigat intresse, om ock åtskilligt löje. Något tålde den att skrattas åt, men mera hedras ändå. Den är en pionjär och med sina fattiga trettio år på nacken inbegriper den trots allt ett stycke kulturhistoria. Ty även tiden har löpt snabbt i motorns århundrade”

Det andra tillfället bilen kördes var 1949 i Lycksele. Den lånades in till en lantbruksutställning och efter att Börje Tegelström hade mekat med den, kunde han starta motorn och köra en tur på gatorna i Lycksele. Efter denna utflykt visades bilen under flera decennier i en utställningshall på museet och i slutet på åttiotalet var den i stort behov av underhåll. I januari 1989 påbörjade museitekniker Lars Trygg ett omfattande arbete, med bland annat rengöring av alla målade ytor på bilen, borttagning av intorkad olja och vägsand på underredet och hjulen, rengöring och avfettning av motorn och lagning av spruckna bakskärmar och lädersäten. Men det har aldrig funnits några ambitioner att renovera bilen och göra den i körklart skick. Enligt museets nuvarande policy ska inga museiföremål renoveras och det gäller även Benz Viktoria. De trasiga elledningarna och de spruckna gummidäcken ska inte bytas ut, utan bilen ska endast vårdas och bevaras.

Trots att bilen var ett misslyckat impulsköp, som inte blev till någon glädje för apotekare Hedin, så kom den att få ett annat värde. Den har varit till stor glädje på Västerbottens museum, och den får nog betraktas som ett av museets mest uppskattade föremål. Lyxåket blev visserligen en flopp, men det blev också ett musealt guldkorn.

Benz Viktoria

Bilmodellen Benz Viktoria tillverkades av Carl Benz företag Rheinische Gasmotoren Fabrik i Mannheim i sydvästra Tyskland. Benz konstruerade sin första trehjuliga bil 1885. Med bara ett framhjul hade den bra styrning men sämre balans. Det fanns flera konkurrerande tillverkare som utgick från motoriserade fyrhjuliga hästvagnar men Carl Benz ville göra något med bättre styrning än dessa.

År 1891 återupptäckte Benz ackermannstyrningen som ursprungligen uppfunnits 1816 och använts på landsvägsångfordon. Denna teknik gjorde styrningen smidigare på bilar med fyra hjul. Glädjen över att ha löst problemet gjorde att Carl Benz döpte den nya modellen som introducerades 1892 till Viktoria, seger. Modellen tillverkades fram till 1899 och blev en försäljningssuccé. Under sitt sista år, 1899 då museets bil tillverkades, sålde Benz totalt 572 bilar.

Tekniska data

• Bilen startas med startvev
• Tändning: Elektrisk med 6V-batteri
• Drivmedel: Bensin
• Motor: 2,9 lit, Encylindrig fyrtaktsmotor, placerad bak.
• Effekt: 6 hästkrafter
• Planetväxelsystem med tre växlar
• Handbroms som verkade på bakdäcken
• Däck av massivt gummi
• Hjulbas: 165 cm, spårvidd 130 cm
• Vikt: 650-780 kg
• Maxhastighet: 30 km/h
• Förbrukning: 2,1 liter bensin/mil, 15 liter vatten/mil
• Vevaxellagren skulle smörjas var åttonde kilometer

 

Publicerad 2022-02-24
Artikeln är också publicerad i nättidskriften Västerbotten förr & nu

Ladda ner och läs artikeln som PDF

Läs fler artiklar